Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och söker så länge ängsla och förskräcka det, tills det flyr
mot randen af djupet. Då ilar han med susande flygt tätt
intill det arma offret och stöter det icke sällan med skarpa
vingslag lyckligt ned i afgrunden, dit han sedan sänker sig ned
på det sönderkrossade bytet.
Man har ofta iakttagit huru han försökt sin
nedstörtnings-manöver till och med mot jägare, som stått i en kritisk
belägenhet på en utspringande klippa eller legat hopkrupna på ett
smalt galleri, och de angripna hafva försäkrat att bruset,
snabbheten och kraften af de oerhörda vingarne utöfva ett
bedöfvande, nästan oemotståndligt intryck. Likaledes försökte en
lammgam nedstöta en oxe, som stod vid en brant klyfta, och
fortsatte envist sina djerfva försök, men den oförskräckte
fyrfotingen lät icke så lätt bringa sig ur sitt medfödda
sinneslugn. Med nedsänkt hufvud intog han en fast ställning på sina
solida ben och uthärdade lugnt alla anfall, tills gamen insåg
gagnlösheten af sina ansträngningar.
Om hafsörnen berättar oss v. Buch, att han icke åtnöjer
sig med lamm och fiskar, utan äfvenledes bekämpar oxar och
icke sällan blifver herre öfver dem. Angreppssättet är så
märkvärdigt, att den store geologen gerna skulle hafva tviflat
derpå, om det icke så omständligt och bestämdt blifvit nästan
på samma sätt bekräftadt på vidt skiljda orter.
Örnen störtar sig med makt i vågorna, höjer sig sedan
fullkomligt genomvåt och vältrar sig i strandens sand, tills
vingarne blifvit helt och hållet betäckta af sand och grus. Sedan
lyfter han sig åter i höjden och sväfvar öfver det olyckliga
offret. Alldeles i närheten deröfver slår han med vingarne,
slungar sand och stenar i ögonen på oxen och fulländar djurets
förskräckelse genom slagen med sina kraftiga vingar. Den
förbländade oxen springer som en ursinnig och faller slutligen
utmattad eller störtar utför klipporna och slår ihjäl sig.
Örnen sönderhackar sedan lugnt frukten af sin seger.
Äfven hos roffåglarne förekommer det dock understundom,
att striden med deras byte icke alltid utfaller till deras
förmån, ty krigslyckan har märkvärdiga nycker. Så blifver
understundom hafsörnen, när han vågar sig på en alltför stor
fisk, dragen under vattnet och dränkt af denne.
Små vesslor hafva mera än en gång i luften dödat de
hökar och vrakar, af hvilka de blifvit bortförda, och sjelfve den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
