Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ilade han med ifrig brådska genast efter och följde fiskaren
öfverallt. Gårdshunden och katten kände han mycket väl och
lefde i fred med dem så väl som med hönsen, men kommo
främmande på gården, så förföljde han dem med stort raseri.
Man har ofta tillfälle att beundra svalornas intelligens,
hvilken derjemte äfven parar sig med en rörande
sammanhållighet och tillgifvenhet, såsom följande högst intressanta
exempel visar. Dupont de Nemours, en stor fransk statsekonom,
hvars sanningskärlek står öfver all misstanke, försäkrar sig
hafva sett en svala, som med foten fastnat uti snaran på ett
segelgarn, hvars andra ända var fästad vid en ränna på College
des Quatre Nations i Paris. Den arme fågeln sökte
naturligtvis på allt möjligt sätt befria sig och skrek jämmerligt om
hjelp. Alla svalor uti det oerhörda revieret mellan Font des
Tuileries och Pont Neuf voro församlade till ett antal af flera
tusen och bildade ett formligt moln. Alla upprepade fångens
skrik af ängslan och medlidande. Efter en temligen lång
rådlöshet och en stormande rådplägning träffade slutligen en svala
rätta medlet att befria fången, gjorde det begripligt för sina
kamrater och började genast praktiskt utföra sin idé. De
andra fåglarne följde henne nu i tur och ordning och flögo förbi
snöret, i det de pickade derpå. Dessa stötar, som alla voro
rigtade mot samma punkt, upprepades sekund efter sekund
och ännu hastigare. En half timme var tillräcklig att
genomskära snöret och befria fången. En stor del af truppen blef
dock ännu länge tillsammans och fortfor oupphörligt att skrika,
men nu icke mera med ängslig stämma, utan liksom om de
ömsesidigt lyckönskat hvarandra till väl utfördt arbete.
Huru långt står ej fågeln i afseende på lynnet öfver de
hittills beskrifna djurklasserna! Ej nog med att han drager
den ömmaste omsorg om sina ungar, äfven äktenskapskärleken
är hos honom särdeles utvecklad och har hos turturduvan
blifvit ett ordspråk, oaktadt denna betydligt öfverträffas af
gråspinkparets exemplariska ömhet och kärlek.
Äfven hos andra djur finna vi vandringsdriften, men
ingenstädes visar den sig på ett mera allmänt och storartadt sätt
än hos fåglarne, hvilka merändels äro begåfvade med den
afundsvärda förmånen att kunna med lätta vingar njuta hvarje
klimats företräden, utan att behöfva lida af dess obehag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
