Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vidröra marken, der blott faror vänta dem och der de för
öfrigt ingenting hafva att söka. Med den skarpa klon på sina
vidt utbredda framfötters fristående tumme kunna de när som
helst haka sig fast uti ett träd eller på en klippvägg och
förstå äfven med densamma ganska skickligt från kroppen skilja
afton- och nattfjärilarnes vingar, som de aldrig någonsin
förtära. När de vilja sofva, hänga de sig upp med bakfötternas
klor, för att genast kunna beqvämt utbreda vingarne, och
inhölja sig dervid i sin flyghud liksom i en vid mantel.
Simfåglarne äro, som vi veta, vid ändan af bålen försedda
med stora fettkörtlar, med hvilkas innehåll de medelst näbben
insmörja sina fjädrar och göra dem ogenomträngliga för
vattnet. Genom sina vingars fettrika afsöndring hafva äfven
flädermössen erhållit ett liknande skydd, så att vattnet vid
regnväder rinner af dem, i stället för att i hög grad hindra deras
rörelser, som fallet annars skulle blifva, och till ännu färre
timmar inskränka den korta tiden för deras verksamhet. Icke
blott genom sin förträffliga flygapparat, utan äfven genom hela
sin kroppsbyggnad äro de alltså på det lämpligaste utrustade
för sitt egendomliga lefnadssätt. Benen äro ofantligt lätta och
fina, bröstmusklerna liksom hos fåglarne mycket starka och
fästa sig liksom hos dessa på en stor kam å bröstbenet,
hufvudet är litet, halsen mycket förkortad, underlifvet smalt och
indraget, så att kroppstyngdens medelpunkt faller under
vingarne, ja nycteriderna äro till och med begåfvade med
förmågan att understödja dessa sistnämnda organers verksamhet
genom kroppens uppblåsning. Detta sker dock ej såsom hos
fåglarne genom lungorna, utan genom en liten öppning på
hvardera sidan i munnen. Huden hänger nemligen mycket
löst fästad vid köttet och upplyfter sig genom den inblåsta
luften isynnerhet på buken och ryggen så betydligt, att djuret
ser ut som ett klot och sväfvar som en ballong omkring i
luften.
Men under det menniskan gerna ser den muntra,
skarpsynta, i dagsljuset lifligt kringsvärmande svalan bygga sitt
näste under sitt tak och på visst sätt betraktar henne såsom en
sina penaters skyddsgudinna, afskyr hon deremot den hemska
flädermusen, hvilken liksom en ond ande flyr det klara
solljuset och blott känner sig belåten i mörkret. Födda för
dagens ljus, känna vi en instinktartad motvilja för alla varelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
