Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När miriki (Ateles hypoxanthus), den största af de
brasilianska slingeraporna, sitter eller ligger utsträckt i hela sin
längd på en hög, stark gren för att sola sig, tjenar henne den
kraftiga slingersvansen till säkert fäste, och till och med då
hon blifvit dödligt sårad, hänger hon ännu länge fast deruti,
tills slutligen lifvet fullkomligt lemnar henne och den tunga
bördan genomsusar luften för att med starkt buller falla till
marken.
Äfven coandun, ett sydamerikanskt piggsvin, som lefver i
träden, är försedd med en lång slingersvans, hvilken
underlättar klättringen, och kinkajou eller den amerikanska
slingerbjörnen, ett mildt och täckt djur, hvilket likaledes lefver ett
dendritiskt lif och liksom ekorren förer födan till munnen med
framfötterna, betjenar sig af en dylik lång, korthårad
slingersvans för att desto raskare förflytta sig från gren till gren. På
det att äfven den gamla verlden ej skulle sakna denna
svansform, finna vi slutligen Moluckernas och Nya Hollands kusus
eller phalangister försedda med en lång, på undre sidan i
närheten af spetsen alltid naken slingersvans. Dessa djur föra ett
trögt, nattligt lif på träden i skogarne, der de dels lefva af
frukter, dels gå ut på insektsjagt.
Liksom svansen i alla dessa fall underlättar klättringen,
bidrager den hos känguruhn väsendtligt till dess
språngrörelsers kraft. Vid roten mycket tjock och muskulös aftager den
så småningom i omfång och uppnår en längd, som hos
jättekänguruhn är lika med halfva kroppslängden, så att djuret, då
det hvilar, beqvämt kan stödja sig derpå, men vid språng kan
slag på slag kasta sig högt i luften dermed. Kunde svansen
hos slingeraporna betraktas såsom en femte hand, förtjenar
den här med samma rätt namn af en tredje bakfot.
Ännu större blifver svansens eller stjertens betydelse hos
hvaldjuren, der den helt och hållet intager de felande bakre
extremiteternas plats och genom sin böjning upp och ned med
betydlig snabbhet framdrifver den gigantiska kroppen genom
vågorna. De två vågräta, med hvarandra sammanvuxna,
läderartade fenor, hvarmed den slutar, uppnå hos den grönländska
bardhvalen en bredd af 24 fot och betäcka en yta af 150 till
200 qvadratfot, hvarefter man kan mäta den kraft, som
erfordras till att sätta en sådan åra i rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
