Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycktes hysa en moders ömhet för hunden och denne å sin sida
känna en lika stark tillgifvenhet för sin mäktiga gynnarinna.
Man gjorde en liten öppning på buren, genom hvilken hunden
kunde gå ut och in. Ofta höll man en främmande hund
framför burens galler, och när tigrinnan bemödade sig om att
gripa denne, släppte man in hennes egen hund. Hon kastade
sig då öfver honom, men upptäckte genast bedrägeriet och
smekte honom sedan desto mera.
Bland de djur, som menniskan till sin oberäkneliga
fördel fängslat vid sitt hem, finner hon icke blott oumbärliga
tjenare, utan ofta äfven deltagande kamrater och vänner,
Förlitande sig på sin hunds trogna vaksamhet lägger hon sig
lugnt att njuta den vederqvickande sömnen, och ett band af
ömsesidig tillgifvenhet förenar araben med hans eldiga häst
och peruanen med hans tåliga llama. Genom sin medfödda
tillgifvenhet för menniskan utmärka sig dock framför alla
hundarne, huru mycket de än efter de olika racerna skilja sig
från hvarandra i utveckling. I Sydamerika finnes det många
förvildade hundar, som kanhända redan under mera än
tvåhundra år lefvat i ett tillstånd af fullkomlig vildhet. De
härstamma från europeiska hundar, som der tillfälligtvis kommit
att lemna menniskan och så förökat sig, att de svärma
omkring i stora skaror, som andra rofdjur falla in i bebodda
trakter och angripa djur och menniskor. I ett nästan lika vildt
tillstånd lefva många hundar i de turkiska länderna,
isynnerhet i Egypten. Men på båda ställena låta dessa hundar, om
de blifva fångade och behandlade med vänlighet och allvar,
ganska snart tämja sig och visa sig då lika lydiga och
förtroliga mot menniskan som de hundar, hvilka redan genom en
lång följd af generationer tjenat henne med trogen tillgifvenhet.
Men icke blott de djur, som menniskan företrädesvis
uppfostrar till sina tjenare och kamrater, utan äfven skogens vilda
invånare, som hon beröfvade deras ursprungliga frihet, sluta
sig till henne och lära att älska henne, när hon behandlar dem
med mildhet och vänlighet.
Moreau S:t Mery köpte på San Domingo en tam brun
slingerapa, som blef allt mera tam och vann stor tillgifvenhet
för honom. Han släppte henne ofta lös, emedan hon aldrig
gjorde någon skada, och mången gång gjorde äfven apan sig
sjelf fri samt sökte då sin herre i hela huset. Fann hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
