Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad skulle det om vintern, då alla högbergets örter vidt
och bredt försvinna under ett tjockt snötäcke, blifva utaf
Alpernas långsamma murmeldjur, som om sommaren åtnöjer sig
med det lilla betesfältet i omgifningen af sin håla, om icke
den milda försynen genom en djup lethargisk sömn skyddade
djuret mot hunger och fiender, för hvilka det på sina
vandringar ofelbart skulle duka under? Redan på hösten börjar det
gräfva sin vinterboning, i hvilken det, så snart snöstormarne
inträda, drager sig tillbaka med hela sin familj. Mynningen
tillstoppas inifrån med hö, jord och stenar, och sedan
nedlägger sig djuret i den djupa, bakugnsformiga hålan till en lång
hvila.
Lifvet nedtryckes nu på ett beundransvärdt sätt till en
torftig växtexistens och utslocknar nästan helt och hållet för
att icke totalt försvinna. Inspirationen är så långsam, att det
sofvande murmeldjuret på en tid af sex månader ej ens drager
så många andedrag som i det vakande tillståndet på två
dagar. Det fett, som genom den rikliga sommarfödan aflagrat
sig i dess kropp, är derföre fullkomligt tillräckligt till att
underhålla den ytterst svaga lifsprocessen. Hjertslagen äro
knappast märkbara, värmen nedsjunker till 7 à 8 grader och
lemmarne äro styfva och nästan fullkomligt känslolösa för skador.
Så ligga djuren bäddade i mjukt hö uti sina djupa, varma
hålor från Oktober ända till slutet af April, då de väckas af
den varma vårsolen.
Men huru förnimma de i sina underjordiska rum, som
skydda dem för den bistra vinterkölden, att snötäcket derute
är bortlyftadt från den gräsplan, på hvilken de om sommaren,
badade i den renaste luft, föra ett så lyckligt och
njutningsrikt lif? Huru veta de att det nu är tid att utbyta mörkret
mot ljuset och att de aromatiska alpväxterna — deras
smakliga föda — redan börjar grönska? Deras uppvaknande i
rättan tid är icke mindre underbart än deras förmåga att
försjunka i denna välgörande sömn, som undandrager dem
vinterns brist och lifsfarliga inflytanden samt först då återgifver
dem åt det verksamma lifvet, när de yttre vilkoren derför åter
inträffat!
Ännu märkvärdigare är den långa vinterlethargien hos de
små sjusofvarne, som äro bundna vid ett mycket mera
tempereradt klimat, men redan vid en ringare köld förfalla i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
