- Project Runeberg -  Från Karl XIV Johans dagar : Historiska anteckningar /
5

(1907) [MARC] Author: Georg Ulfsparre With: Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-återfick-]{+[-återfick-]{+ANEKDOTER OM KARL XIII.

5

återfick+}+} sin glada min, men hviskade till
statssekreteraren: »Tag aldrig mera det nötet med Er i
konseljen »

Under Karl XIII:s tid fanns det i Stockholm en fru
Hagström, som jämt låg i gräl och processer med alla,
som hon fick att göra med. Hon förde själf sin talan inför
domstolarna, tappade alltid och blef jämt pliktfälld till
böter för opassande uppförande inför domstolen. Förargad
häröfver, beslöt hon att begära audiens hos konungen för
att klaga öfver den orättvisa, som, enligt hennes
öfver-tygelse, tillfogades henne af alla. Audiensen beviljades.
Karl XIII var den tiden knäsvag. Han stod på golfvet
för att emottaga frun. Dörrarna öppnades, hon rusar in,
springer fram och kastar sig på knä för konungen samt
omfamnar i detsamma hans knän, under det hon ropar:
»Nåd!+} Nåd! Eders Maj:t». Konungen, alldeles oförberedd
på denna knäomfamning, föll framstupa öfver frun under
rop på hjälp, kammarherren störtar in och finner den
kuriösa gruppen af konungen och frun, som tumla om
hvarandra på golfvet, ropande, den förre: »Hjälp, haf ut
käringen», och den senare: »Nåd! Nåd! Eders Maj:t.» Det
lyckades kammarherren att få konungen upp i en fåtölj,
under
’det tvenne hof
lakej er, som hört o väsendet och kommit
in, fingo tag i frun och,
Oaktadt allt hennes
protesterande och kraftiga motstånd med händer och
fötter, förde
ut henne.

En 70-årig borgmästare uti en småstad föll på den
idéen, att han borde blifva häradshöfding uti någon
domsaga. När således en sådan beställning blef ledig, sökte
borgmästaren densamma. Hans många meriter på papperet
förskaffade honom första rummet på förslaget. När detta
föredrogs uti statsrådet, ville konungen nämna honom, emedan
han trodde, att rättvisan fordrade det, då han hade första
rummet på förslaget. Det lyckades likväl
justitiestatsministern grefve Gyllenborg att få en af de andra sökandena
utnämnd.
Åter blef en domsaga ledig, och vår
borgmästare ingaf äfven då sin ansökan till densamma. Lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gufkxjd/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free