Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSSEKRETERAREN BÖRTZELL.
13
jencrantz erhålla tjänsten. Det var uppgjordt så, att, så
snart kronprinsen skulle ge tillkänna sin afsikt att nämna
Liljencrantz, skulle statssekreteraren, hvilkens skyldighet
det var att först yttra sig, framställa sina anmärkningar
däremot och föreslå den andra kandidaten, hvarefter
statsrådets ledamöter skulle understödja honom i samma anda.
Uti konseljen några dagar därefter tillkännagaf
kronprinsen, att han utnämnde grefve Liljencrantz till
landshöf-ding i Västerås län. Statssekreteraren Börtzell, i
enlighet med hvad som öfverenskommet var, steg då upp och
yttrade sina tankar om grefve Liljencrantz’ ringa
förtjänster, och att han, enligt Börtzells öfvertygelse, icke vore
lämplig eller passande till landshöfding. Karl Johan blef
i hög grad uppbragt och utfor mot Börtzell på ett ganska
häftigt sätt, frågade, om han trodde sig bättre än
kronprinsen kunna bedöma en persons skicklighet och
duglighet, och huru han kunde tro, att hvad han, Börtzell, kunde
säga till grefve Liljencrantz’ nackdel skulle det allra minsta
verka på kronprinsens beslut, som kände honom mycket
bättre; och kronprinsen slutade med att förklara, det han
hoppades, att Börtzell för framtiden skulle afhålla sig
från pådana försök m. m. Efter denna filippik vågade
icke en enda af statsrådets ledamöter yttra ett ord, och
den stackars Börtzell, som fann sig lämnad ensam utan
understöd, trodde sig alldeles förlorad och skyndade fram
till kronprinsen, föll på knä och, under snyftningar och
tårar, bad om förlåtelse och lofvade, att det aldrig skulle
hända honom mera att yttra sig emot kronprinsen. I
ögonblicket var det slut med Karl Johans vrede; föraktet och
hånlöjet intogo vredens plats. Han såg på Börtzell en stund och
sade sedan: »Ni är ett barn, stig upp!» Ifrån detta
ögonblick kunde kronprinsen aldrig med Börtzell; han bemötte
honom alltid sedermera som en nolla utan någon betydelse.
Hade åter Börtzell vid ofvannämnda tillfälle visat
karaktär och förklarat sig vidblifva sin tanke, dock likväl med
skyldigt afseende på H. K. Höghets beslut, hvilket han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
