- Project Runeberg -  Från Karl XIV Johans dagar : Historiska anteckningar /
21

(1907) [MARC] Author: Georg Ulfsparre With: Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-dermera-]{+dermera+} så länge han lefde. Sådana exempel kunde anföras
många.

Karl Johan hade ett utmärkt minne. En person, som
han endast en gång sett, kunde han flera år därefter
igenkänna, såvida
icke personen hade en alltför vanlig
hvar-dagsfysionomi utan all betydenhet, men äfven i detta fall
tycktes det för icke underrättade personer, medelst
begagnandet af en oskyldig list, som om minnet hade räckt till.
Se här, huru det gick till! En person, som hette Rothlieb,
som varit militär och
’fått majors
af sked, hade en liten
egendom i Kalmar län. Som inkomsterna däraf voro små, föll
det honom in, att han borde söka bli postmästare
någonstädes. För att vinna detta mål kom han upp till en riksdag
med föresats att ifrigt votera för regeringens åsikter. Han
blef ledamot af ett utskott, och som konungen brukade
under en riksdag befalla utskottsledamöterna till middag, så
blef Rothlieb bland andra en dag därtill befalld. Det var
första gången konungen såg honom. Fem år därefter, under
hvilken tid det icke lyckats honom att blifva postmästare,
blef det åter riksdag, och .Rothlieb kom åter upp till
densamma. Han blef liksom förra gången befalld till
middag. Gästerna stodo som vanligt vid sådana tillfällen
placerade
i rad eller cirkel, så att konungen kunde gå från
den ene till den andre hela raden utför och adressera sig
till hvem han ville. När konungen kom midt framför
Rothlieb, sade han med sin glada och vänliga min: »Adieu,
Rothlieb» och tilläde några insignifianta ord samt fortsatte
sin gång vidare (konungen brukade alltid ordet: adieu,
när han hälsade på någon, således tvärt emot hvad som
brukas hos oss, där ordet begagnas vid det tillfälle, då
man skiljes åt). Vid bordet kom jag att sitta bredvid
Rothlieb. Han sade då till mig: »Det är märkvärdigt
hvad den konungen har för ett godt minne; han har icke
sett mig mer än en enda gång förut, och det var för fem
år sedan, och nu kände han likafullt igen mig och sade
’adieu, Rothlieb’.»+} Jag höll med honom och försäkrade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gufkxjd/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free