Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seljen, bestående af en rätt kall mat samt en varm och
porter. Uti denna frukost fick likväl ingen annan än
statsministrarne, statsråden, hofkansleren och
statssekrete-terarne samt de två justitieråden och justitiekansleren, när
det var justitiekonselj, deltaga. De stackars
revisionssekre-terarne, expeditionssekreterarne, när någon sådan var
närvarande, samt protokollssekreterarne, om de voro aldrig
så hungriga, fingo stanna utanför och endast känna
matlukten genom dörrarna. Det dröjde likväl icke länge, innan
konselj timmarna förändrades till klockan 6, då i och med
detsamma frukostarna naturligtvis indrogos, till stor
af-saknad för några statsrådets ledamöter och däribland främst
h. exc. grefve
Rosenblad, som vid sin höga ålder hade en
strykande aptit vid det frukostbordet.
En gång hände det sig uti en sammansatt svensk och
norsk konselj, att konungen talade länge rörande en sak,
som förevar. Därunder märkte han, att statsrådet grefve
Adelsvärd och norske statsministern Löwenskjöld hviskade
till hvarandra. På en gång tystnade konungen och såg på
dem med en bister blick; de upphörde naturligtvis genast
med hviskandet. Sedan konungen fortfarit en stund med
sin tystnad, alltid under blicken fästad på dem, yttrade
han: »Han ni slutat, mina herrar? Då kan jag fortsätta.»
Därpå fortsatte han sitt tal, och säkert är, att det
därefter aldrig hviskades mera i någon konselj, under det Karl
Johan talade.
Jag påminner mig ett annat tillfälle uti en konselj,
där flera mål hade blifvit af gjorda, huru konungen talade
länge rörande ett af dem. Ibland annat kom han då att
yttra: »Ty sen ni, mina herrar, det finns ingen, som
förstår krigsärenden och diplomatiska frågor så bra som jag.»
I samma ögonblick påminde han sig, att detta yttrande
innefattade en ohöflighet emot utrikesstatsministern, som
satt bredvid honom och i kraft af sitt ämbete borde bättre
än andra förstå diplomatien, hvarför han vände sig till
honom med de orden »Förlåt, Stjerneld!» samt fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
