Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har förut nämnt, att assessoren i k. Svea hofrätt,
kammarherren hos hennes maj:t drottning Hedvig
Elisabeth Charlotta, Kasper Vilhelm Ehrenborg, blef
statssekreterare för kammarärendena efter Börtzell. Han
innehade denna plats i fyra år och blef därunder upphöjd i
friherrligt stånd. Han var ganska skicklig och
förstod
mycket väl, hvad som till statssekreterarebefattningen
hörde, men han hann icke sköta den som sig borde, emedan han
hade för många
järn i elden, som man säger. Han var
förälskad i fröken Ruth, som sedan blef hans hustru, och
använde mycken tid med att göra henne sin kur, och
dessutom fick han af Karl Johan åtskilliga enskilda bestyr
att uträtta, hvilka han gärna åtog sig för att ställa
sig in.
Under den tid, han var statssekreterare, skulle alltid
registratorn i hans expedition, kanslirådet
’Wilhelmsson,
hvarje morgon infinna sig hos honom för den händelse, att
statssekreteraren hade något uppdrag i tjänsten att
meddela. Äfven oss yngre tjänstemän såg han gärna den
tiden på dagen hos sig, och tiden förflöt alltid då ganska
angenämt, ty antingen berättade han själf då anekdoter
och historier, som passerat, eller också hörde han gärna på
sådana, berättade af oss, och om då, hvilket ofta
inträffade, kammartjänaren kom in och anmälde, att
landshöf-dingen N. N. eller någon annan högre ämbetsman vore
där och anhöll att få tala med herr statssekreteraren,
var alltid svaret: »Bed honom sitta ned och vänta; jag
har icke tid ännu», hvarpå anekdoterna fortsattes. Ofta
hände det, att kammartjänaren efter en stund återkom med
hälsning från den väntande, att han hade litet brådtom och
bad därför herr statssekreteraren vara god och låta
honom få säga blott några ord, det skulle icke blifva långt.
Ehrenborg befallde då kammartjänaren svara, att, om herr
N. N. icke hade tid att vänta ännu en stund, så kunde
han gå och komma igen en annan gång; och Ehrenborg
yttrade därpå till oss: »Jag skall lära de där herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
