Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla statssekreterarelönen utgjorde, enär rikets ständers
mening, när de ökade statssekreterarelönen, troligen icke
var, att landshöfdingepensionen jämväl då skulle ökas,
emedan de då säkerligen hade yttrat sådant. Konungen
ville gärna gynna Fock och bevilja den högre pensionen,
men då Danckwardt icke ville frångå sin mening,
beslöts, att friherre Fock då skulle få det mindre beloppet
2,800 Rdr B:co, men att konungen skulle vid nästföljande
riksdag framställa saken till rikets ständer och inhämta
deras yttrande, huruvida icke deras mening vore, att
landshöfdingepensionen skulle anses böra utgå till samma belopp
som dåvarande statssekreterarelön, i hvilken händelse
friherre Focks pension skulle retroaktivt och framgent äfven
till samma belopp utgå. Ständerna svarade, att det icke var
deras mening, och friherre Fock fick således åtnöja sig
med det mindre beloppet. Att Karl Johan alltför väl inom
sig insåg, att detta icke alls hade att göra med Danckwardts
sjukdom och att Försynen icke hade det minsta att
därmed skaffa, är säkert, men det roade honom ibland att
drifva sådana satser och söka få folk att tro, det han
verkligen menade hvad han sade. Så till exempel höll
han en gång för mig ett långt tal, däruti han påstod, att
han icke kunde fördraga Rosendal, att han aldrig kunnat
trifvas där, och att det vore fult och otrefligt i hög grad.
Att detta icke var hans uppriktiga mening, var icke svårt
att inse, då man visste, hur ofta han vistades där; utan
det roade honom då att drifva den satsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
