Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-det-]{+det+} sista gången som jag har föredragit, ty det är mig
alldeles omöjligt att medföra handlingarna till konseljen»,
och därefter vände jag mig om för att gå ut. Grefve
Lewenhaupt, i den goda afsikten att ställa allt tillrätta,
yttrade då: »Men vill Ers Majestät icke låta Ulfsparre
förklara
sig ?» Jag svarade genast: »Jag har sagt orsaken,
hvarför+} jag icke kan medföra handlingarna, och jag har
ingenting att tillägga.» Därpå gick jag ut från konungen
och direkt upp till kronprinsen och berättade honom hvad
som passerat, under yttrande, att jag ansåg min plikt
fordra, att jag anmälde detta, på det att H. K. Höghet måtte
vara underrättad om orsaken, hvarför jag hädanefter komme
att upphöra med bestridandet af statssekreterareämbetet.
Kronprinsen svarade: »Det skall Ulfsparre icke göra; min
vän känner, att H. Maj:t är mycket häftig, men han menar
ingenting ondt därmed, och det går genast öfver. Lofva
mig nu att min vän glömmer hela detta obehagliga
uppträde och låtsa, som om det aldrig hade händt.» Jag sade,
att »jag gärna vill gå E. Kungl. Höghets önskan i detta
fall till mötes, men det beror helt och hållet på,
huru konungens bemötande mot mig blir uti konseljen.»
Konseljen började; det var först föredragning af
justitieären-den, sedan af krigsärenden, och därefter kom min tur. Jag
inträdde. Stassekreterarens plats var vid nedre ändan af
bordet midt emot konungen, men nu, genast jag inkom,
yttrade konungen med den mest välvilliga ton och den
förbindliga minen, som han så väl visste att begagna,
när han ville: »Ah, Ulfsparre, kom hit och sätt er här
bredvid mig», och sedan vid hvarje mål jag föredrog och
*efter+} det jag sagt hvad statsrådet tillstyrkt, sade han:
»Är ni också af denna mening?» och då jag bejakat det:
»Välan! Gilladt!» Under hela tiden var han mot mig det allra
vänligaste man kan tänka sig, hviskade vid mig och brydde
sig aldrig det minsta om de öfriga närvarande. Med ett
ord, det syntes uppenbart, att han, som, sedan han sansat sig,
funnit, att han förgått sig emot mig, nu ville på detta
Ulfsparre, Historiska anteckningar. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
