Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det var honom så mycket mer oväntadt, som han hade
före sin afresa från Stockholm hos konungen sökt
president-platsen i statskontoret; och som konungen då hade svarat,
att han skulle tänka därpå samt att det icke brådskade
med tillsättningen, hade han (Nordin) allt skäl att
hoppas, att konungen icke skulle under hans frånvaro vidtaga
något steg i den vägen. Jag svarade, att jag icke hade
afvetat, att han sökt presidentplatsen, men att nu, då
jag fick veta det af honom själf, fann jag helt
naturligt, att konungen, som beslutit att icke tillsätta densamma
för närvarande utan endast tillförordna en chef för
verket tillsvidare, gjorde detta under friherre Nordins
frånvaro för att bespara både sig och friherren obehaget
af ett afslag. En tid därefter blef presidentämbetet uti
bergskollegium ledigt. Nordin sökte få detsamma och blef
genast därtill utnämnd. På den platsen behöfde
konungen icke hafva mycken beröring med honom och såg gärna,
att han blef af med honom i konseljen.
Emellertid hade brouilleriet mellan grefve Brahe och
friherre af Nordin alltjämt
fortfarit ; de umgingos icke
med hvarandra. Detta ledsamma förhållande tyckte
deras gemensamma vänner icke längre borde äga rum;
Nordin begärde också icke heller bättre, än att det måtte
upphöra. Vännerna ställde därför så till, att en
försoning skulle åstadkommas. Denna skulle så tillgå, att på
en af de soaréerna, som grefve Brahe gaf en dag i
veckan hela
vintern, igenom, och dit friherre Nordin aldrig
hade gått, skulle han infinna sig och grefve Brahe då
i alla närvarandes åsyn på det artigaste och vänligaste
emottaga honom. Så skedde; jag var närvarande, och det
var riktigt roligt att se, huru grefve Brahe, så snart
Nordin inträdde, skyndade sig emot honom, tog honom i famn
och sade honom, huru oändligt välkommen han var. På
Nordin stodo tårarna i ögonen, och det tycktes, som
försoningen å hans sida var lika uppriktig, som den säkert var det
å grefve Brahes, och likväl stod två dagar därefter en insi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
