Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dunklades de goda egenskaperna af en långt drifven
lättsinnighet. Ingen vecka gick förbi, utan att han en eller
flera gånger i sällskap med vänner och bekanta besökte
Djurgården, icke för att njuta af den friska luften och
landets behag utan för att tillbringa dagen på något af
värdshusen därstädes med spel och rummel, som räckte
en god del af natten. Han hade befallt, att ingen fick
vänta på honom hemma, utan försedd med portnyckel
hjälpte han sig alltid själf, så att ingen i huset, där
han bodde, stördes af hans sena hemkomst. Men en gång
hade han glömt att taga portnyckeln med sig; bulta på
porten ville han icke, utan konungens högtbetrodde man,
herr statssekreteraren och kommendören, tillbringade resten
af natten på en ångbåt i Riddarholmshamnen. En afton
var det konselj; under det vi alla väntade på konungens
inträde, stodo jag och Arnell uti ett fönster och sågo
utåt Norrbro; efter en stund yttrade Arnell till mig:
»Jag är allt litet ängslig, att polisen skall komma och fråga
efter
mig.» Jag: »Hvarför det?» Arnell: »Jo, jag slogs
i går afton på Norrbro. Saken var den: Jag hade
varit på supé i staden och skulle gå hem till mig.
Klockan var nära 11; när jag kom i början af bron, fick
jag höra ett förfärligt skrik, jag skyndade fram, därifrån
skriket kom, och fick då se ett fruntimmer ligga på
trottoaren och en karl stå bredvid, sysselsatt att duktigt
slå henne. Jag hade min paraply i hand, och utan att
göra mig först underrättad om orsaken till karlens vrede
mot det stackars fruntimret rusade jag, lik en
fordomdags preux chevalier, på karlen och tilldelade honom med
paraplyen några duktiga rapp, så att paraplyen gick i
många bitar. Karlen, alldeles icke belåten med
väl-fägnaden, vände sig emot mig och sade: ’Hvad nu, får
jag inte slå min hustru, den satans käringen, som icke
gör annat än super sig full hvarenda afton och sedan för
väsen på
gatorna?’ Jag svarade: ’Jaså, det var en annan
sak, gå då på, min bäste herre, och förlåt, att jag tog mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
