Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanslersförordnandet, ty han stod icke längre ut därmed.
Jag frågade, hvad han sedan ämnade taga sig till, ty
det vore icke troligt, att konungen skulle tillåta honom
återgå till utöfningen af sin verkliga tjänst,
statssekreterareämbetet, sedan Heurlin förstått ställa sig så väl in
hos konungen, att han visst icke ville blifva af med
honom på den platsen. Hartmansdorff förklarade, att han
i sådant fall icke skulle bli sysslolös ändå; han finge då
tillfälle att sysselsätta sig med andra arbeten till
fäderneslandets gagn och
Uy tta. Jag frågade, om han icke skulle
vilja blifva vice landshöfding i Kalmar län. Dåvarande
landshöfdingen därstädes, Nordenankar, hade i och för sina
derangerade affärers skull fått ett års tjänstledighet med
befallning att efter det årets slut lägga in om afsked,
och en vice landshöfding skulle således tillsättas.
Hartmansdorff tvekade i början men förklarade slutligen, att
om konungen ville lämna honom detta förordnande, så skulle
han taga emot detsamma. Jag nämnde detta för konungen
som med nöje biföll det. Hartmansdorff hade icke varit
länge i Kalmar, förrän han gjort sig afhållen och omtyckt
af alla. Under landshöfding Nordenankars tid hade en
mängd oordningar fått insmyga sig i styrelsen.
Hartmansdorff, som själf var en bland de ordentligaste
personer som kunde finnas, införde ordning och skick i
förvaltningen och skulle därigenom naturligtvis göra sig både
aktad och älskad.
Detta var år 1839; mot slutet af samma år begärde
Hartmansdorff tjänstledighet för att åter komma till
Stockholm och öfvervara den märkvärdiga riksdagen, som skulle
börja den 15 januari året därpå. Han lät på samma gång
förstå, att han icke ämnade återvända till Kalmar, ty han ville
icke blifva ordinarie landshöfding där. Den tiden
existerade ännu ackord till
landshöfdingsbeställningarna, och
den landshöfding, som vid utnämnandet hade gifvit ackord
åt sin företrädare, hade vanligen fått af konungen ett så
kalladt >lettre de retenue», som försäkrade honom om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
