Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden, och den 15 januari året därpå började riksdagen.
Uti ett af ridderskapets och adelns första plena uppsteg
grefve Karl Henrik Anckarsvärd och från sin bänk uppläste
ett långt och skarpt anförande mot regeringen. Då steg
Hartmansdorff upp och, på ett mästerligt sätt, tog
regeringens parti samt vederläde Anckarsvärd. Ifrån det
ögonblicket var det icke längre fråga om att entlediga
Hartmansdorff eller bortskicka honom till någon annan plats,
utan han blef för hela riksdagen chef för regeringens parti
och hyllades och cajolerades af konung och statsråd på
allt sätt.
Presidenten i kungl. kammarrätten af Billbergh hade
år 1837 på egen begäran erhållit tjänstledighet, emedan
han i egenskap af departementschef i tullstyrelsen var
ställd under aktion i anledning af en balans, som en af
styrelsens tjänstemän ådragit sig. Justitierådet grefve K.
Sparre hade varit förordnad att förvalta
presidentämbetet,-hvilket han också med utmärkt skicklighet hade gjort
uti fyra år eller till 1841, då Billbergh tog afsked från
ämbetet, och ingenting syntes således billigare och
naturligare, än att han skulle blifva utnämnd till af Billbergs
efterträdare, men när han hos konungen anhöll därom,
svar
rade Karl Johan: »Herr grefve, jag är mycket ledsen att
ej kunna uppfylla er begäran, men jag står i så stor
förbindelse till herr Hartmansdorff, som redan har bedt om
denna plats, att jag har lofvat att utnämna honom i första
konselj.» Han blef också genast utnämnd.
Hartmansdorff bevistade alla riksdagar, som höllos
under hela hans tjänstetid, och var med ganska få
undantag alltid närvarande i alla ridderskapets och adelns plena
från början till slut, såframt icke sjukdomsförfall därifrån
afhöll honom, och det
Oaktadt försummade han aldrig sin
tjänst. Nästan uti hvarje sak, som förekom till
öfverlägg-ning inom ståndet, yttrade han sig och alltid med
sakkännedom. Till bevis på hans förmåga och ihärdighet i detta
fall vill jag nämna, att under 1828—30 årens riksdag upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
