Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordinarie kanslist; inkommen, lämnade han mig en akt
och yttrade: »Herr sekreterare, se här är ett mål, sätt mig
upp en promemoria i detsamma och bifoga därvid förslag till
beslut i målet; jag önskar återfå alltsammans om några
dagar.» Jag blef högligen förskräckt, men tog
naturligtvis målet och gick ut. Huru jag nu skulle bära mig
åt, var för mig en fullkomlig gåta; jag hade dittills aldrig
gjort annan tjänst än skrifvit rent några expeditioner.
Ibland alla mina äldre kamrater var det endast tvenne, som
jag dittills formerat vänskap med; jag frågade dem till
råds, men de svarade bägge två: »Det vete fan.» Jag blef
således lika slug. Att fråga några andra, som jag var
mindre bekant med, var jag för stolt till; jag hade
således icke något annat parti än att skrifva så som jag
tyckte det borde vara. Att skrifva promemoria var icke
så kinkigt, ty att den skulle innehålla en berättelse om
målets beskaffenhet, begrep jag nog, men förslag till
beslut var värre, då jag den tiden var obetydligt hemma
uti författningar; jag totade likväl till ett beslut, som
man säger, så godt jag kunde och framlämnade under
hjärtklappning mitt opus. Statssekreteraren läste på det,
såg på mig och läste åter; efter en stund sade han:
»Herr sekreterare, jag är rätt nöjd med hvad ni
skrifvit, det kunde visserligen vara bättre, men det blir det
nästa gång», och därpå underrättade han mig om felen,
som jag begått. Jag har omtalat detta för att visa, huru
olika han som chef betedde sig emot hvad herrar chefer
i allmänhet göra; de lämna nämligen arbete åt sina
underlydande men bry sig icke om att instruera dem om
sättet
’att tillvägagå för att en gång blifva skickliga
och dugliga.
Vid 1809 års revolution var det mycket fråga om att
aflägsna
Rosenblad. Han ansågs af de då maktägande
hafva varit Gustaf Adolf mycket tillgifven och att icke
hafva gjort, hvad som bort göras för att verka på
honom till godt, utan tvärtom alltid blindt åtlydt hans be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
