Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hertiginnans af Östergötland hitkomst innehade
friherre Gyllenhaal, som då var generaltulldirektör, icke
någon befattning, som erfordrade hans närvaro vid
land-stigningsceremonien; han kunde således icke då blifva henne
föreställd. Att vänta därmed, till den allmänna couren
skulle bli, var att vänta alltför länge, och dessutom är man
efter en sådan cour lika okänd för den kungliga personen
som förut. Friherre Gyllenhaal vidtog därför en annan
utväg att vinna ändamålet, nämligen att göra sig känd af
hertiginnan. Han hade en stor, ovanligt vacker hund, alldeles
svart, långhårig, liflig och vänlig, och som kunde många
konster. Han hade hört, att hertiginnan tyckte mycket
om hundar. Dagen efter hennes hitkomst gick han upp
till hertigen åtföljd af sin hund, begär företräde, och
inkommen yttrar han, att han hade hört, att H. Kungl.
Höghet tyckte om hundar, han hade en sådan
af
utmärkt ras och anhöll att få göra hertiginnan en present
däraf. Hertigen svarade, att den Skulle säkert blifva
välkommen, och bad Gyllenhaal komma med hertigen in till
hertiginnan, så kunde han själf få framföra presenten.
Detta skedde; hertigen presenterade honom för hertiginnan,
som tyckte mycket om presenten, och friherre Gyllenhaal,
ytterligt lycklig öfver att det lyckats så väl, var
sedermera alltid välkommen vid det hofvet, men han dog icke
långt därefter och fick således icke länge njuta af den
lyckan.
En sak, som alltid föranledde tvist emellan k. Karl
Johan och statssekreteraren Danckwardt, var tillsättning af
lediga landshöfdingebeställningar. Konungen hade den
åsikten, att ingen, som icke förut varit militär, dugde till
landshöfding; han ansåg nämligen, att alla de civila
ärendena både kunde och borde bäst skötas af landssekreteraren
och landskamreraren, och att landshöfdingen borde vara
en person, som kunde hålla ordning på kronobetjäningen
i synnerhet och länets invånare i allmänhet; detta trodde
han icke, att en person, som förut endast varit civil tjänste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
