Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hafva varit ett eklatant bevis på onåd mot Hamilton,
som ganska säkert skulle haft till följd, att han begärt
afsked; det var nämligen alltid vanligt, att när någon
landshöfding hade tjänstledighet, sköttes tjänsten af
ämbetet, såvida icke tjänstledigheten räckte alltför länge.
För att nu komma ifrån den af konungen väckta frågan
om förordnande för någon annan under tiden, yttrade jag,
att den sökta tjänstledigheten icke skulle börja förrän en
månad därefter; det vore således alltid tid längre fram
att utse den, som skulle utses till vikarie. Detta biföll
konungen och därmed var saken slut, ty naturligtvis
påminde jag icke sedermera konungen om någons förordnande.
Emellertid var konungens visade missnöje med grefve
Hamilton för oss alla en gåta. Slutligen fick jag af konungens
egen mun höra händelsen med Dehn, och då var allt klart
för mig. Grefve Hamilton hade af ridderskapet och adeln
blifvit utsedd till ordförande för revisorerna af statsverkets
räkenskaper och förvaltning, som det året skulle
sammanträda; han kom således till Stockholm om hösten samma
år i och för detta uppdrag. Grefve Hamilton var en utmärkt
skicklig och duglig ämbetsman och njöt som sådan allmänt
och välförtjänt anseende. Ungefär vid samma tid, som han
kom till staden, hade landskamrerarförslaget utlegat sin
tid och var således färdigt till föredragning. Jag föredrog
det således. Konungen hade, som jag här förut nämnt,
alltid för princip att vid tillsättning af
landstatstjänste-mäJi utnämna den, som af landshöfdingen i länet
förordades; motivet därtill var, att som landshöfdingen stod i
ansvar för dessa tjänstemäns åtgöranden, så borde han
också hafva rättighet att därtill få utnämnda de personer,
för hvilka han hade förtroende; i annat fall skulle det
hafva varit orättvist och obilligt att låta landshöfdingen
ansvara för fel, begågna af personer, som han aldrig velat
hafva till de platser, de innehade. Till följd af denna
princip borde således nu Stenberg, som grefve Hamilton hade
så ampelt förordat, utnämnas, men däremot förekom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
