Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minen, framställde jag för honom förhållandet. Konungen
frågade, hvad statsrådet i anledning däraf hade tillstyrkt.
Jag sade, att statsrådet, som ansåg landshöfdingens
förfarande icke böra blifva alldeles ostraffadt, tillstyrkte en
skrapa. Under tiden hade Karl Johans ansiktsuttryck
förändrats, den fryntliga minen var försvunnen, och tydligen
märktes, att Hans "Maj:t var missnöjd. Saken var den,
att v. Kraemer stod mycket väl hos Karl Johan dels
för hans verkliga duglighet och skicklighet som
landshöfding, han var allmänt och rättvist ansedd såsom en af de
mest nitiska, skickliga och dugliga landshöfdingarna, dels
ock därför att han hade en annan egenskap eller lycka,
på hvilken Karl Johan satte mycket värde, den nämligen
att vara mycket förmögen; konungen var således inom sig
mycket fallen för att ursäkta v. Kraemer, men då
statsrådet hade tillstyrkt, att det icke skulle få aflöpa
ostraffadt, kunde konungen icke gärna låta bli att lyssna
därtill. Emellertid, när jag nu nämnde, att statsrådet
tillstyrkt, att v. Kraemer skulle få en skrapa, yttrade konungen
genast: »Det vill jag icke.» I stället föreslog konungen, att
saken skulle öfverlämnas till justitiekanslerens
ämbetsåt-gärd. Både grefve
“Wetterstedt och jag insågo allt för väl,
att i sådan händelse skulle saken aldrig fått något resultat,
enär felet
var sådant, att någon lag icke fanns, enligt
hvilken v. Kraemer kunde fällas till ansvar för detsamma; detta
åberopade vi och yrkade ytterligare på skrapan. Då föll
det konungen in att säga: »Jag vill suspendera honom
på någon viss tid eller också alldeles afsätta honom; gå
ner till statsrådsberedningen och meddela statsråden detta
och kom sedan hit igen och låten mig veta, om de gilla detta
eller icke.» Vi gingo, ganska väl inseende, att det aldrig
var konungens mening att så hårdt straffa Kraemer, utan
att han endast ville, att statsrådet skulle säga nej härtill,
för att konungen sedan skulle kunna anföra detta emot
statsrådet och på det sättet slutligen vinna sin afsikt att
lämna det begångna felet ostraffadt. När vi därför åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
