Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kraemer att genast begifva sig till Stockholm. Jag lät
genast kammarherren anmäla mig, och inkommen till
konungen, sade han: »Kraemer är här». »Ja, Eders Maj:t, jag
har sett honom; han är där ute». »Nå väl», fortfor konungen,
»nu skall ni säga honom, att om [han] vill återvända till
Uppsala och genast utfärda en annan kungörelse, däruti
han återkallar den andra såsom tillkommen af misstag, så
skall ingenting hända honom, utan saken få förfalla, men
om han det icke vill, så gillar jag den skrapa, ni föreslagit.»
Jag gick och fann Kraemer ensam i rummet näst intill
konungens, dit han hade emellertid blifvit tillsagd att inställa
sig; jag sade honom, hvad konungen hade befallt. Kraemer
svarade, att han skulle genast återvända och utfärda en
annan kungörelse, så mycket Hellre, som han aldrig hade
beslutat eller uppsatt den förra; det var landssekreteraren, som
hade gjort det och framlagt densamma jämte en mängd andra
expeditioner till hans underskrift, och han underskref dem
olästa, enär tiden icke medgaf deras genomläsning, och
till-lade han: »Jag trodde mig kunna lita på min
landssekrete-rare, men det får jag säga, att hade jag fått en skrapa, som
statsrådet lärer hafva tillstyrkt, så hade jag genast tagit
afsked från landshöfdingebeställningen, hvilket jag
lätte-ligen kunde göra, då jag, Gud vare lof, har en oberoende
förmögenhet, så att jag icke behöfver ligga statsverket till
last för att kunna existera med familj, och det vid sådant
förhållande aldrig kunde falla mig in att tjäna kvar som
landshöfding, då aktningen för mig såsom sådan
naturligtvis i följd af skrapan skulle hos länets invånare mycket
minskats.» Jag frågade honom, huru han fått veta, att
statsrådet hade tillstyrkt, det han skulle få en skrapa.
Han blef då förlägen och undvek att svara därpå.
Förmodligen hade han, innan jag kom upp, varit inne hos konungen,
som då underrättat honom om alltsammans, och därvid
konungen och han troligen hade uppgjort, att saken skulle
få den utvägen, som nu skedde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
