Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-skulle-]{+skulle+} byggnaden åter företagas efter gamla ritningen.
Under allt detta hade jag flera gånger i veckan och till
och med flera gånger om dagen ibland varit uppkallad
till konungen endast i och för basarfrågan. De
diskussioner, som då föreföllo, voro i hög grad stormiga och
ledsamma, ty H.
Majrt var alltid mycket uppbragt och utfor
i häftiga ord mot regeringen och kronprinsen, ehuru de
icke voro närvarande, för det att de tillåtit uppförandet
af en byggnad på den platsen. En gång, då han på detta
sätt yttrade sig öfver kronprinsen och tycktes vara i hög
grad ond på honom därför, öppnades dörren, och Oskar
inträdde. Jag i min enfald tänkte: nu blir det en hygglig
scen; men på en gång var det slut med konungens vrede,
han steg i ögonblicket upp från sin stol framför
toalettbordet, skyndade sig mot kronprinsen, och omfamnande
honom sade han med den mest vänliga ton och min: »Se
där ha vi dig ju, min son! Hur står det till?
Sér du,
min käre Oskar! Ulfsparre och jag tala om den där
basaren. Man måste ändra detta, ty det är icke vackert
att ha en så hög byggnad där.» Kronprinsen yttrade sig
mycket försiktigt, att han hoppades, att det på något
sätt skulle kunna ställas till så, att H.
Maj:t blefve nöjd.
Sedermera talades om andra saker, och jag fick aflägsna
mig. Att emellertid kronprinsen äfven hade ledsamheter
och trassel i och för denna byggnad är säkert. En gång
under det jag var uppkallad till konungen, och sedan
han en lång stund hade på vanligt sätt utfarit emot hela
företaget, vände han sig hastigt till mig och sade: »Gå
till min son och säg honom, att han gjort en dumhet.»
Jag rörde mig icke ur stället utan satt kvar, hvarpå
konungen fortfor: »Gå då, som jag befaller er, till min son
och säg åt honom, att han har gjort en dumhet.» Jag gick
ändå+} icke; då yttrade ändtligen grefve Brahe, som var
närvarande: »Sire, Ulfsparre kan helt visst ej träffa prinsen
nu, ty han sitter till bords.» Klockan var nämligen fyra
på eftermiddagen, hvilket var den tiden, då kronprinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
