Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållaren. Jag svarade ja. Han befallde mig då uppläsa
detsamma. Som jag icke trodde mig vara nog hemma i
franska språket för att kunna genast på detta språk uppläsa
en svensk handling, så lämnade jag den till h. ex. grefve
Löwenhjelm, som satt bredvid mig, och bad honom läsa den.
Han tycktes alldeles icke vara belåten med denna
kommission men tog likväl handlingen och började läsa. Han hade
ej hunnit långt, förrän konungen afbröt honom och yttrade:
»Men hvad är det här för något? Fortsätt i alla fall, det
kommer kanske.» Löwenhielm fortsatte läsningen, men
slutligen bröt konungen tvärt af och sade: »Det ar inte det där»;
därpå vändande sig till mig frågade han: »Har ni icke fått
något annat papper?» Jag svarade: »Nej, Sire!» I samma
ögonblick knackades på dörren, och då jag öppnade den,
var det grefve Brahe, som lämnade mig ett papper under
yttrande: »Här är det rätta.» Det var en ansökning af
Stockholms magistrat, att vakt måtte få ställas utanför
den del af stadshuset, där hallrättens handlingar funnos
förvarade. Som denna ansökning var helt kort, brydde
jag mig icke om att lämna den till grefve Löwenhielm utan
uppläste den själf. Konungen berättade då, att general
Sparre hade nämnt för honom, att magistraten aftonen
förut begärt det af honom, och att han hade bifallit det,
men att konungen då sagt Sparren, att han haft orätt uti
att bifalla sådant; magistraten hade bort vända sig till
konungen med ansökning därom, och konungen hade då
befallt honom underrätta öfverståthållaren därom och be
honom foga anstalt om, att en sådan ansökning
skyndsamt inkom, så skulle konungen bifalla den; konungen
fortfor: »För närvarande bifaller jag denna begäran. Jag
hoppas, att ni icke ha några invändningar att göra
däremot.» Jag steg då upp och yttrade: »Jag vågar fästa
Ers Majestäts uppmärksamhet på, att detta är ett
kommandomål, som icke hör under statsrådet.» Konungen:
»Det är sant, ni har rätt, Ulfsparre. Farväl, mina herrar.»
Därpå var det slut med konseljen; och vi skildes åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
