Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen tack för det att han nu krusar för och kurtiserar
tidningsredaktörerna, de lymnarna(!).»
Instruktionen
blef sedermera i följd af det fattade
beslutet genom mitt föranstaltande tryckt uti
statstidningen och sedermera af de liberala tidningsredaktörerna
i Aftonbladet och Dagligt Allehanda uti deras tidningar
införd, utan att man någonsin däraf försporde någon våda
eller fara, icke en gång den minsta anmärkning. Sedan
den tiden hafva också alltid, när regering varit
tillförordnad, de för regeringarna utfärdade instruktionerna
blifvit i officiella tidningen tryckta.
Jag har på ett annat ställe omnämnt, hurusom
sinnesstämningen i allmänhet hos nationen emot regeringen
var ganska missgynnande allt sedan 1838 års händelser.
Man ansåg statsrådets ledamöter i allmänhet vara för
mycket konservativa, och att, så länge konungen icke omgaf
sig med andra rådgifvare, som mera hyllade
framåtskridande partiets åsikter, skulle Sverige aldrig vinna någon
förkofran eller välstånd. Den af statsrådets ledamöter,
som man var mest förbittrad på, var
justitiestatsministem
grefve Rosenblad, som innerligt hatade all liberalism och
de tidningsredaktörer, som predikade sådan. Han läste
aldrig själf tidningar men blef likafullt ofta underrättad
om hvad de innehöllo.
Den 15 januari 1840 skulle rikets ständer
sammanträda, och allt förebådade, att det skulle blifva en
stormig riksdag. Det så kallade oppositionspartiet uppträde
redan år 1839 hotande och mera öppet än förut; dess leder
förstärktes allt mer och mer. Statsrådet insåg detta
mycket väl äfvensom alla de svårigheter och ledsamheter,
som i följd däraf skulle uppstå för ej mindre konungen
än äfven dem själf va. För att nu i någon mån minska
dessa och åstadkomma en bättre sinnesstämning i
allmänhet fattade statsrådets ledamöter mot slutet af år 1839
det beslutet att mangrant resignera, på det att konungen
måtte komma i tillfälle att till sina rådgifvare utnämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
