Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre alltid stod väl hos konungen, hvilken han också
var innerligen tillgifven.
För att nu få ett län ledigt åt Nerman vände sig
statsråden till mig med begäran, att jag skulle söka förmå
Sparre att afgå. Jag tyckte aldrig om intriger och ville
därför icke gärna åtaga mig detta uppdrag, men för det
goda ändamålets skull lofvade jag att försöka. Jag bad
grefve Sparre komma till mig, och jag frågade då, om
han icke ämnade snart taga afsked. Därpå svarade han, att
det hade han icke tänkt på; han kände sig ännu vara rask
och alldeles icke trött, samt så länge detta fortfore, ville han
tjäna kvar. Jag sökte föreställa honom, att jag hade
anledning förmoda, det konungen icke ogärna skulle se, om
han nu retirerade sig, på det att konungen kunde komma i
tillfälle att gifva länet åt någon annan; att jag var
öfvertygad, ;att ikonungen själf aldrig skulle nämna ett ord
därom för Sparre; han själf, Sparre nämligen, kände lika
såväl som jag, att Karl Johans ädla, väl viljande hjärta
aldrig skulle tillåta honom att på allra minsta sätt låta
någon, som han med vänskap omfattade, såsom
förhållandet var med Sparren, förstå, att han Önskade, det en
sådan skulle taga afsked, såvida icke densamme själf
önskade det, men att jag vore öfvertygad om, att Sparre
skulle göra konungen en stor tjänst, om han toge afsked,
och att detta kunde för Sparren själf medföra fördelar,
dels på det sätt, att konungen för att visa sin
belåtenhet skulle ihågkomma Sparren med någon särskild
nåde-bevisning, till exempel med presidentskaraktär, dels äfven
genom framtida hastigare befordringar åt hans söner m. m.
Jag tilläde äfven, att om Sparre nu ginge bort från
tjänsten, så skedde det icke allenast utan anmärkning
öfver det
äätt, hvarpå han skött densamma, utan
tvärtom med heder och beröm, men att om han, som redan
hunnit en så hög ålder, längre skulle fortfara med
utöfnin-gen af tjänsten, så kunde det hända, att han någon
gång gjorde någon blunder, som ofta händer ålderdomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
