Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förbindliga minen, som gjorde honom så
oemotståndlig, när han ville, en mängd artigheter och komplimenter
om min stora skicklighet, och huru nöjd han alltid vore
med mig, samt att han hyste obegränsadt förtroende till
mig, och att jag skulle få allt hvad jag ville begära med
mera dylikt. Att vid sådant förhållande insistera och
yrka på uppfyllandet af det till mig gifna löftet hade
icke varit värdt utan skulle endast gjort honom ledsen
och kanske väckt hans ovilja emot mig. Jag svarade
således ingenting på alla artigheterna, och Tuneld blef
nämnd. Detta resultat var likväl mitt eget fel, ty jag
hade haft två utvägar i min makt att följa för att
förekomma det, om jag hade velat, och om jag icke hade
varit så bekymmerslös om min framtid, som jag den tiden
var. Den ena utvägen hade varit att gå till grefve Brahe
genast efter konungens till mig gifna löfte och bedja
honom icke lägga sig ut för någon annan eller tala mot
mig, då han ganska säkert, när Tuneld kom till honom
och begärde hans förord, nekat honom det, ty grefve Brahe
hade vid alla tillfällen visat mig vänskap och välvilja;
nu visste han icke, att jag önskade mig den lediga
platsen och trodde sig således utan annans förnärmande kunna
gynna Tuneld. Denna utväg ville jag likväl icke begagna,
emedan jag alltid hade ogillat, att grefve Brahe blandade sig
uti befordringsärenden och förordade personer, som bådo
honom därom, utan att känna dem. Den andra utvägen hade
varit, att, när konungen nämnde, att Tuneld sagt sig
icke äga något och snart skulle nödgas taga afsked samt
då skulle sakna, hvad som erfordrades för att kunna lefva,
jag hade upplyst konungen om, att detta var osanning;
hvar och en kände, att Tuneld ägde två stenhus i
Stockholm, det ena af icke obetydligt värde, och att han
alltid varit mycket god hushållare, till och med ansågs vara
snål och således icke kunde hafva någon betydlig skuld,
samt att han, när han tog afsked, skulle få hela lönens
belopp i pension, ty att han icke ämnade taga afsked,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
