Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt löfte är säkert, till bevis hvarpå jag vill anföra,
att en gång kom till mig en person, som hade andra
rummet på förslaget till en landtmätarebeställning, och
bad mig tillstyrka honom till platsens erhållande, då jag
för konungen skulle föredraga förslaget. Jag svarade, att
jag icke kunde göra det, emedan den, som hade första
rummet, vore mera meriterad och, enligt hvad jag
speciellt kände, ägde mycken skicklighet och duglighet. Den
andre hade då den oförsiktigheten att med en min,
liknande sig till hån, säga, att det kunde göra honom
detsamma, ty han hade grefve Brahes löfte att tala för
honom, och det vore tillräckligt. Jag gick då till grefve
Brahe och upplyste honom om, huru orättvist det skulle
vara, om den, som hade första rummet på förslaget, skulle
blifva förbigången af den andre. Grefve Brahe svarade
strax: »Jag tackar herr statssekreteraren för denna
upplysning och skall visst icke tala för den andre.»
Ungefär ett år efter sedan Tuneld blifvit framför
mig utnämnd till ledamot i allmänna beredningen, blef
åter en plats ledig. Jag bad naturligtvis konungen om
densamma. Han gaf mig denna gången icke ett så
ampelt löfte som förra gången utan sade blott: »Det är bra,
min vän, jag skall utnämna er.» Några veckor därefter,
under hvilka jag icke hade hört något om saken, nämnde
han i konseljen öfverceremonimästaren och förste
sekreteraren i kabinettet för utrikes brefväxlingen friherre
d’Al-bedyhll till den lediga tjänsten på begäran, som jag sedan
fick veta, af statsrådet grefve Adolf Göran Mörner, som
då bestridde utrikesstatsministerämbetet under
ledigheten efter grefve Wetterstedt. Grefve Mörner hade varit
mycket lierad med och vän af baron d’Albedyhlls fader, och
han hade lofvat fadern att på allt sätt söka befrämja sonens
bästa och fördel, hvilket löfte han äfven hållit och vid
alla tillfällen framdragit denne. Olyckan var, att
friherre d’Albedyhll, som väl var mycket instruerad och
lettrerad, likväl var alldeles oduglig till tjänsteman. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
