Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefve Horn blef mäkta förbittrad, och en duell emellan
de bägge grefvame skulle blifva följden, men genom vänner
och väns vänner blef saken bilagd och hade inga vidare
följder.
För att nu belöna grefve
Horn för dess
af fall från
oppositionen utnämnde konungen
(honom, som sagdt är,
till landshöfding i Stockholms län
Oaktadt löftet till
Möllerhjelm att icke tillsätta platsen förrän efter hans
återkomst från Karlsbad och att då nämna honom därtill.
Enligt hvad grefve Horn berättade för chefen för
civildepartementet, statsrådet O. I. Fåhraeus, hade konungen sagt,
att han kunde få välja antingen en då ledig konsultativ
statsrådsplats eller landshöfdingebeställningen, och att
konungen skulle utnämna honom till hvilketdera af dessa
ämbeten, han själf ville hafva, och
att han, grefve Horn,
valde landshöfdingeplatsen. Som landshöfding var han,
emot hvad man förmodat, oduglig. Ehuru han icke var mer
än omkring 50 år gammal, då han utnämndes därtill,
började han redan blifva afsigkommen, somnade
understundom på ämbetsrummet, glömde bort, att han kallat
personer till kansliförhör, och uteblef således, då det skulle
hållas. Han var dessutom mycket häftig, blef flera
gånger stämd till polisen af sin betjäning för lagstridig
behandling mot dem och måste stå där och undergå förhör
som andra skojare. Detta allt tillika med hans egenmäktiga
förfarande med spannmålsundsättningsmedel, som för
länet blifvit ställda till hans disposition, hade den följden,
att han under konung Oskars regering blef af dåvarande
chefen för civildepartementet uppmanad, enligt konungens
befallning, att själf begära afsked. Ehuru tämligen
uppbragt öfver denna propos, yttrade han sig till
afskeds-tagande benägen, men i ett kort därefter till
departementschefen aflåtet bref gaf han tillkänna, att han besinnat sig,
förklarande likväl Kungl. Maj:t obetaget att icke desto
mindre afsätta honom. Han blef då också entledigad. Detta
skedde år 1849, och som en besynnerlig ödets skickelse ci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
