Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora nåden upphörde och i och med detsamma naturligtvis
äfven befallningen till kammarspisningen.
Orsaken härtill var följande. Vid en riksdag, jag
påminner mig icke nu hvilken, uppträdde på riddarhuset
tvenne af de yngre officerarne vid första lifgardet,
nämligen friherrarne M. Klingspor och Styrbjörn v. Stedingk,
och talade mot regeringens åsikter. Följden blef, att efter
riksdagens slut beordrades de bägge officerarne att
inställa sig vid ett par af rikets fästningar i egenskap af
adjutanter hos kommendanterna därstädes. En stor del
af
subaltem-officerarne vid regementet tillställde då för
att visa sitt missnöje med denna regeringens åtgärd en
middag på Djurgården för sig
själf va, där de drucko de
bägge bortskickade kamraternas skål. Konungen, som
alltid hade för princip att hålla sig till chefen för en kår
eller verk, om någon oordning eller fel där inträffade,
ansåg således äfven nu det vara friherre Lovisins fel,
att en så dålig esprit hade fått insmyga sig hos
officerskåren vid hans regemente, och i följd däraf var
det förbi med den stora ynnesten. Detta räckte likväl
icke länge. De unga officerarne funno snart dårskapen
för dem att affichera oppositions-idéer, så länge de voro
i tjänst; de upphörde därmed; de bägge officerarne, som
blifvit bortskickade, fingo snart återkomma, och inom första
lifgardets officerskår blef snart samma lojala esprit
rådande som inom officerskåren vid andra
lifgardesre-gementet, i följd hvaraf friherre Lovisin åter blef lika
väl hos Karl Johan som förut, avancerade också till
generallöjtnant, statsråd och chef för
landtförsvarsdepar-tementet, generalbefälhafvare m. m. En enda gång
blef den äran mig beskärd att blifva befalld till
kammarspisningen. Utom konungen och grefve Brahe bestod
sällskapet endast [af] statsrådet grefve Adelsvärd och mig.
Konungen hade en helt annan mat än den, som serverades
oss andra; platsen framför konungen var aldrig tom, utan
så snart konungen slutat den rätten, som han hade fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
