Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
— Ja, sannerligen jag det vet, svarade Falkenberg med en
snarkning.
— Här äro vi fångade som räven i en sax, ljöd det från
Benranglets regelbundna andedrag.
— Och ingen möjlighet att slå sig igenom!... Tyst!...
Låt oss låtsa sova ännu en stund. Fienden ger akt på oss,
viskade Falkenberg, medan han drog en ljudlig timmerstock.
— Sova! Låtsa sova! Man kan ju knappast ligga stilla i
den här dilemman!... Vi äro överrumplade, det kan icke
förnekas, lyste det ur Benranglets öga.
Den kejserliga ringen av äventyrsriddare och kavaljerer med
deras damer stod alltjämt hånleende med blottade värjor kring
de tre liggande svenskarna. Kvinnorna, som trängt sig fram
i främsta ledet, brunno av begär att få sticka de sovande och
stampade otåligt i marken. Ett och annat glåpord kunde de
dock icke neka sig, medan de väntade på det stora slaktoffret:
— Se såna långa ben han har, den där med stora näsan,
som ligger i mitten, yttrade en. Skulle du vilja ha en sådan
amour?
— Nej, förr kastade jag mig i vattnet.
— Ja, men den där ynglingen med det ljusgula håret —
det är ganska vackert med ljusgult hår, det är sällsynt — den
kanske du vill ha, fortfor hon och pekade på Hjelm.
— Nej, då tycker jag bättre om min Adolphil svarade
damen och kastade en blick på en av kavaljererna.
Benranglet vred sig på sidan och snarkade som en
bonddräng efter ett julkalas.
— Hör ni, vad de prata, general? viskade han.
— Tyst!... Visst hör jag.
— Ja, men här kan icke själva ängeln Gabriel ligga tålig
och mild.
— Vad ska vi göra! Har ni någon plan, ryttmästare?
— En plan!... Vi måste till hästarna, som stå bundna några
steg bakom oss. Och så smälla vi på i högen, så blir det väl
alltid någon bresch.
— Ett gott förslag men riskabelt... Men det återstår oss
intet annat... Och på en gång måste allt ske. Ligg stilla ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
