Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
pen lustigkurre, beredd till ett lyckat skämt. Hans fina sätt,
hans ädla hållning tog den enkla flickan, som endast var van
vid rusiga soldaters råheter och plumpa smekord. Hon fann
honom till och med vacker och tyckte det var rysligt synd,
att en så ståtlig och älskvärd herre skulle försmäkta i ett
sådant smutsigt hål.
Benranglet grep flickan om livet och sökte kyssa henne. Men
tösen vred sig lös och sprang skrattande bort. Och längre kom
icke Benranglet den gången.
Mot kvällsidan visade sig flickan åter. Nu hade hon skaffat
bättre mat och även lyckats smuggla en flaska vin under
kjolen.
— Nå men, Clärchen, det här var ju präktigt! yttrade den
fångne ryttmästaren, då flickan blygt räckte honom vinet. Han
slog upp det i den buckliga tennbägaren och tömde den i ett
drag. Han kände blodet, som isats av kölden och fukten, som
under sinnets nedstämdhet pulserat långsamt och trögt, åter
forsa i sina ådror, han kände livet återvända.
— Det här skall du få en kyss för, Clärchen! Du är värd
det, min flicka.
Och Benranglet, den trettiofemårige, flintskallige
ryttmästaren, nu, när han ville det, en skälmaktig sven, drog flickan
intill sig och kysste henne.
Clärchen ville draga sig undan, men hann ej. Sluten inom
hans kraftiga armar, låg hon vid hans bröst. Den fattiga
flickan, som endast smekts av plumpa knektar och rusiga svenner,
kände skillnaden mellan deras och en ädlings kyss. Det var
som om det mörka valvet öppnat sig för henne och den blåa
himmelen med seglande, vita skyar och jublande svalor sänkt
sig ned och gjutit sitt soliga skimmer över hennes unga barm.
Och hon domnade bort; över hennes halvöppna läppar låg ett
leende av tacksam lycka.
Följande morgon, då hon kom till honom med mat och
vin, hade de ett långt samtal. Han skulle rymma, det var
klart, och flickan skulle hjälpa honom att fly. Vid aftontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
