Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - V. Kapten Lars' strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
— Skulle icke messieurs vilja komma ut och smaka på min
Wurst och brynta Sauerkraut? hördes tavernaren på andra
sidan.
— Komma ut! Var äro då det femtusenhövdade
äventyrs-patrasket och de sjuhundra kavaljersnobbarna?
— Åh, ers nåd! De ha ridit härifrån för flera dagar se’n.
— Du ljuger skurk!
— Vid Sankt Bierbachius, min skyddspatron! De ha rest
för längese’n.
Den ljuva doften från korven och surkålen vållade stor
oro-i kapten Lars’ måge och hjärta. Det skulle allt kännas skönt
att få stoppa gommen full med mat. Men å andra sidan:
Risken! Sannolikheten att tavernaren ljög.
— Men varför kommer du till oss, tavernare? frågade
kapten Lars diplomatiskt.
— Jag vill icke att två så ädla riddersmän skola svälta
ihjäl i mitt hus, svarade denne.
— Sannerligen har icke karlen rätt! Två riddersmän som
vi böra icke svälta ihjäl. Eller hur, Stjernstråhle?
— Akta er, kapten! Fienden kan vara i närheten.
— Men mat måste vi ha. Ta’ mig tusan bövlar måste vi inte
ha mat! Och kommer någon, klyva vi skallarna på dem. Vänta,
tavernare! Jag skall öppna, ropade kaptenen.
Kapten Lars rullade undan några tunnor och öppnade
dörren. Tavernaren stack in huvudet och visade en stor tallrik
med rykande korv och surkål.
Vid åsynen av denna sköna rätt förlorade kaptenen
besinningen. Han rusade på tavernaren och ville rycka tallriken
ifrån honom. Men tavernaren var smidig, gled undan och drog
sig skyndsamt tillbaka.
— Först resonera sedan dinera! yttrade han bistert och
gjorde min att gå sin väg.
— Nå, så kom in då! mumlade kapten Lars ångerfull.
Matoset, som stack honom i näsan, väckte upp kaptenens starkaste
begär, och han skulle gladeligen sålt ett halvt hemman bara
för en munsbit korv.
Tavernaren ställde tallriken ifrån sig i korridoren och trädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
