Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VII. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
kan. De lyste med så het glans, att Gretchen, varje gång hon
mötte hans, måste slå ned sin blick.
— Nå, men hur kom du den här gången in i staden?
frågade mäster Lorenz.
— Jo, det skedde på det här sättet. Nu ska’ ni få höra...
Men ... Det var en annan sak jag gärna ville veta. Hur smeto
sig mina vänner, Benranglet, kapten Lars och Stjernstråhle in?
Jag har hört något därom, men jag skulle gärna vilja veta
mera. De sprungo visst över bryggan och sedan hissades de upp
med rep ...
— Då känner du ju, hur det gick till.
— Men hur blev det sedan?
— Jo, Stjernstråhle ligger ännu svårt sjuk. Han fick en
kula genom ena lungan.
— Stackars Stjernstråhle! Han råkar då alltid illa ut. Jag
skall tidigt i morgon besöka honom och se till hur han har det.
Jag ångrar, att jag icke redan gjort det. Men så snart jag
avlämnat mina depescher, skyndade jag genast hit.
— Längtade du så mycket efter mig? Hm! Det var nog
någon annan?
— Just det, mäster. Det var då egentligen jungfru Gertrud,
jag ville träffa, svarade Hjelm.
— Kunde tro det. Men nu ska’ jag berätta för dig, hur
flykten ur lägret och in i staden gick till. De sprungo över
bryggan, Stjernstråhle fick en kula i ryggen, Benranglet slog
ett rep om honom och så hissades han upp. Kapten Lars hade
visst gått till väders i förtid. Så var det Benranglets tur. Men
han hade icke hunnit mer än några fot över marken, då en
soldat sprang fram och stack honom i foten med sin pamp.
Och hur Benranglet tjöt! Sannerligen som en stucken gält.
Men så hängde han ju som en trasa mellan himmel och jord
och kunde intet göra till sitt försvar. Nå, så kom han upp,
vräktes över muren ungefär som man halar upp en lång
rågkärve och linkade, stödd på några soldaters axlar, till ett
härbärge. Stjernstråhle bars på en bår till »De vita systrarnas»
kloster, och där ligger han ännu. Men Benranglet, som du
kallar honom, blev bra efter tre dagar. På den mannen biter då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
