Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VIII. En natt i maj - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
med blekgrönt och violett, med alla regnbågens skimrande
färger, och då solen gick upp och markens blomster öppnade sina
kalkar, och alla luftens fåglar vaknade, blev den till ett
strålande jubel, en hymn till livet, som fyllde himmel och jord
med sin mäktiga klang.
Länge satt Hjelm och betraktade det underbara skådespelet.
Luften var så genomskinligt tunn, så dallrande klar, att han
tyckte sig kunna se hur långt som helst. Trakten låg för honom
som en vacker tavla, vilken öppnade sig till ett oändligt
perspektiv. Under sig hade han Elbefloden, vilkens vatten i
morgonbelysningen fått en silvergrå färg, och framför honom
bredde sig Pappenheims läger med sina tältrader, skansar,
kanoner, fanor. Men bortom detta sträckte sig den grönskande
jorden med slätter, kullar, skogar, floder, härjad visserligen
med ännu rykande ruiner efter borgar och kyrkor men likväl
så jungfruligt skön i sin aldrig domnande livskraft, vilken icke
ens det grymmaste krig kunnat tillintetgöra. Och bakom
honom reste sig det stolta Magdeburg med hus vid hus i ett
virrvarr av gator med sina torg, parker, palats, kyrkor, och över
detta hav av tak höjde den mäktiga domkyrkan sina tvenne
torn mot skyn liksom för att anropa den Evige om skydd och
hjälp.
— Och denna sköna morgon kanske människorna ämna
förstöra genom att mörda varandra? Vilka dårar! tänkte han.
Men utsträckta i gräsets dagg med slappa drag och
dreglande munnar, snarkade borgaresoldaterna, obekymrade om
liv och död.
IX
DOMENS DAG
— Min Gud! Min Gud! Du ärones konung, som i höjden
bor! Statt oss bi i vår nöd, och förlossa oss ur denna fasans
vånda!
Den rike krämaren Mårten Lumpf låg på knä i sin kammare
över kassakistan och bad.
Sedan tre timmar hade striden varat. Vid sjutiden på mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
