Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Från båda hållen jagades de med pikstygn och värjhugg
fram mot elden. Somliga vågade försöket och sprungo så nära
andra sidan av gatan som möjligt förbi det flammande helvetet
för att uppnå den räddande gränden. För en och annan
lyckades det, i synnerhet för de unga flickorna och gossarna. Men
då dessa voro nära att nå målet, uppfångades de och kastades
under jubelskrän tillbaka in i elden. Men de övriga, mödrarna,
gubbarna, kärringarna, sjönko maktlösa avdånade till
marken och stektes till döds. Av smärtorna vaknade de åter upp,
vacklade några steg framåt, men störtade åter, upphävande
förfärliga jämmerrop, vridande sig likt maskar i dödskvalen,
och i vanvettig ångest slitande de brinnande kläderna av sig
och klösande huden med naglarna. Skinnet knorrade sig, blev
brunt, sprack upp, hår och skägg sveddes bort och naglarna
krökte sig. Och ju värre de stackars offren skreko, dess högre
jublade soldaterna. Så snart en mor störtat med sitt späda barn,
sprungo de hastigt fram, grepo barnet, kastade det högt upp i
luften och uppfångade det på pikspetsen. Sedan slungades det
under hurrarop rakt in i elden. De roade sig till och med att
kasta till måls. På nedre botten av huset fanns ett fönster,
varur elden slog ut med synnerligen praktfull låga. Det var
pricken, varåt de måttade. Så snart någon soldat lyckats kasta
in ett barn i det flammande fönstret, höjde de andra
avgrundstjut av glädje över hans skicklighet. Och så fortgick det, till
dess huset var nedbrunnet och av de levande
människokropparna, av ynglingarnas och flickornas mjuka lemmar, av
mödrarnas svällande bröst, av kärringarnas och gubbarnas
skrumpna skinn endast återstodo några förkolnade, illaluktande
slam-sor.
Då huset var nedbrunnet, skyndade de två hoparna av
kejserliga soldater därifrån och stötte åter samman i ett gathörn.
— Leve kriget och alla Magdeburgs vackra flickor! Död åt
krämare och drängar! skreko de, medan de likt en flock
hungriga vargar rusade gatan framåt.
I alla förnämligare och av elden mera skonade hus störtade
de in, plundrade, förstörde, dödade, skändade. Fasansfulla
scener utspelades. Borgarna och deras söner och svenner stuckos
8 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
