Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - X. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
rarna muntert omkring. Svalorna fyllde luften med sitt jubel,
och högt upp i det oändliga blå seglade några glador och hökar.
— Vet ni, vad vi göra? yttrade Benranglet till sina kamrater.
— Nej vad då? frågade dessa med spänning.
— Jo, vi lägga oss och sova. Nu kan det vara vår tur.
— Bravo! Sannerligen ha vi inte ärligt förtjänat det,
svarade kapten Lars.
Det kändes skönt att sträcka ut sig i det doftande gräset.
Snart sovo de tre hjältarna de rättfärdiges sömn. Benranglet
på magen med näsan borrad ned i marken och stickande
sporrarna mot molnen; Kapten Lars på rygg, vilket var den enda
ställning, hans fetma tillät honom intaga och Stjernstråhle
hopkrupen på sidan med handen under kinden.
Alla drömde vilt om gårdagens stormning.
Gång efter annan hördes underliga utrop. — Hugg in! Hugg
in!... Spetsa de skurkarna! Skär upp tarmarna på dem!...
Vad nu? ... Ska’ ni springa nu igen, urfega krämardrängar?
Stanna kvar och slåss! Det är mycket bekvämare.
Man mumlade om varandra, allt efter som drömmarnas jakt
brusade genom de sovandes hjärnor. Det var en egendomlig
konversation, där alla tre pratade och ingen visste vad den
andre sade.
Också tittade ekorrarna från hasselbuskarnas grenar
förvånade på den främmande trion, och en och annan and som
gungade i vassen lade huvudet förnumstigt på sned.
Mot middagen vaknade Benranglet. Han satte sig upp och
tittade sig omkring. Där lågo hans kamrater, de berömda
hjältarna, likt döda murmeldjur. Av krigsmanshållning fanns icke
ett spår. Kropparna voro slappa, som slängda på marken.
Kapten Lars’ näsa, varpå den blida majsolens strålar spelade,
glödde likt en fyrbåk och Stjernstråhle hade snott ihop sig och
borrat huvudet ned i bröstet, så man icke visste, var början
eller slut fanns på karlen.
— Opp, god vänner! Middagen väntar! skrek ryttmästaren
i det han gav kamraterna var sin puff.
Kapten Lars nös till i följd av stöten på magen och
Stjernstråhle rätade ut sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
