Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Jag rasade och svor, jag grät och bad, men ingenting hjälpte.
Mina föräldrar voro obevekliga.
Då kunde jag icke uthärda längre. Jag förtärdes av längtan
efter min älskade och en natt, en kvav sommarnatt grep mig
längtan efter henne. Mitt blod brann i feber och jag visste
knappast vad jag gjorde.
Jag gick ut, strövade omkring i parken, men hur jag gick,
kom jag gång på gång fram till den del av slottet där hon
bodde på nedre botten.
Fönstret stod öppet. Jag minnes ännu så livligt som om
det varit i går, fastän det nu är över femtio år sedan, hur jag
stod, bävande och lidelsefull, nedanför hennes rum och
blickade på de tunna gardiner, innanför vilka min älskade sov.
Med klappande hjärta steg jag upp på fönsterkarmen och
drog gardinen åt sidan. Jag hörde den sovandes lugna
andedrag.
Sakta smög jag mig in i rummet och lyssnade. Hon vaknade
icke. Alltjämt samma lugna andedrag som dock föreföllo
egendomligt tunga och grova.
Jag gick fram till bädden för att smeka henne.
Då såg jag plötsligt vid en glimt av månen, som just trädde
fram ur molnen, en syn som kom min hjärna att brinna.
Min älskade var icke ensam. Vid sidan av henne, även
sovande, låg en man. Båda voro heta om kinderna och logo i
sömnen.
Sedan jag stått en stund och likt en dåre stirrat på dessa
två, som lågo där så lugna i leende drömmar, upphävde jag
ett rytande som kom dem att vakna och förskräckta sätta sig
upp i bädden.
Så fort min älskade fått se mig, svimmade hon, eller kanske
låtsades svimma och föll blek tillbaka i bädden. Men mannen
reste sig och sökte springa efter sin värja.
I en blink hade jag dragit min dolk, kastat mig över honom
och tillfogat honom två förfärliga sår.
Redan efter första stöten hade han sjunkit ned på golvet;
liggande i sitt blod, stönande av smärta, sökte han fåfängt
värja sig och efter tredje hugget var han död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
