Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Tre dagar låg Hjelm medvetslös i febern. Hela tiden yrade
han och fantiserade om Gretchen, Magdeburg, sina kamrater
och andra gamla minnen. Mest naturligtvis om Gretchen. Och
då han var van att alltid tala tyska med henne, använde han
hela tiden detta språk.
Då han på tredje dagens afton vaknade upp ur sin yrsel,
kände alla de övriga sjuklingarna mycket ur hans liv, i
synnerhet hans förhållande till Gretchen. Somliga hånlogo åt den
känslosamme unge mannens feberutgjutelser, andra hyste varmt
deltagande för honom. Bland dem i synnerhet syster Cecilia.
Och därför sökte hon,’då hon såg de andras hånleende,
nedtysta honom, så att han icke gav sitt hjärtas hemligheter åt
människor, som icke förstodo dem.
Men detta var omöjligt. Ty så snart Hjelm hörde syster
Cecilias stämma eller kände den mjuka tryckningen av hennes
hand trodde han ständigt att det var Gretchen. Och i stället
för att tystna började han prata ännu värre till flera av
munkarnas, nunnornas och sjuklingarnas förnöjelse.
Och stackars syster Cecilia som såg att hon intet kunde
uträtta, fortsatte sorgsen sin rond mellan sjuksängarna. Den
unge främlingens feberfantasier väckte en återklang och en
längtan i hennes bröst, som hon förgäves sökte stilla.
Efter någon tid blev Hjelm bättre. Yrseln försvann och han
kom åter till sig själv. Då märkte han på åtskilliga uttryck
och anspelningar, att flera i salen hade reda på mycket i hans
liv varom icke ens hans kamrater kände något.
Till en början förstod han intet. Han såg förvånad på dessa
munkar och sjuklingar, som med menande blickar och
knappast undertryckt skratt viskade om honom. Så steg en aning
upp i hans själ. Han vinkade syster Cecilia till sig och
frågade henne sakta:
— Har jag pratat och fantiserat mycket under febern?
Syster Cecilia svarade undvikande, i det hon vänligt
deltagande betraktade honom.
— Men säg mig, har jag fantiserat mycket under min
sjukdom? frågade Hjelm ännu en gång otåligt.
— Ja, något litet... Men tänk nu icke därpå! Ni behöver
framför allt lugn för att bliva frisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
