Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - III. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
och gett hals. Min far satte efter oss med ett tiotal av sina
drängar. De hunno upp oss — åh, vilken ångestfull färd och
hur Heinrich piskade på den stackars hästen! En av drängarna
hann upp i jämbredd med giggen, grep tag i karmen och körde
sin värja i Heinrichs rygg. Han föll blödande och rosslande
i mina armar. Jag lyftes ur giggen, Heinrich kastades på
landsvägen och där fick han ligga. Och så bar det tillbaka hemåt.
Och då jag sedan icke ville antaga den friare min far utsett
åt mig, fördes jag hit till detta kloster. Och här har jag nu
varit sedan tre år ...
Syster Cecilia suckade. Så tystnade hon och såg sig
omkring.
Det hade blivit skymning. Solen hade sjunkit ned bakom
skogarna i väster, men sommarkvällen var ändock så ljus att
trädgårdens gångar tydligt kunde urskiljas. En och annan
försenad munk låg ännu på knä och sysslade med sina blommor.
— Nej, nu måste vi gå in, yttrade syster Cecilia, i det hon
reste på sig... Och nu tro de väl att jag helt och hållet
övertalat dig att bli munk och stanna här i klostret, efter som de
så länge låtit oss sitta ostörda här på bänken, fortsatte hon
leende.
— Ja, det må de tro, svarade Hjelm i det även han reste på
sig.
Tysta gingo de vid varandras sida över trädgårdens gångar.
Hjelm betraktade henne förstulet. Hon var skön, syster
Cecilia, ung och fager med sitt nattsvarta hår och sina
mörkbruna ögon, och hans hjärta sammansnördes vid tanken på att
detta livets barn skulle förtvina inom trånga klostermurar.
— Har du verkligen tänkt att du skulle tillbringa alla dina
år här i klostret? frågade han henne slutligen.
Syster Cecilia blickade upp förvånad.
— Huru skulle jag väl komma härifrån? Jag är icke fri.
Jag är fånge här.
— Men du kunde ju fly, syster Cecilia.
Syster Cecilia såg upp.
— Fly! Du misstar dig. Icke när man är så noga bevakad
som jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
