Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - IV. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205’
— Vad då?
Benranglet svarade ingenting; men tog gåsen och bar den
bort till ett ställe på fältet, där en myckenhet lera fanns. Han
skulle just till att lägga den däri; då kapten Lars kom
framrusande med alla tecken till den största häpnad och
förskräckelse.
— Är du galen! ropade han. Ska du kasta den rara fågeln
i en gyttjegrop och alldeles förstöra den för oss.
— Tyst, Korv! Annars slänger jag dig efter. Det här
begriper du inte. Gå du i stället till elden och fyra på så mycket
som möjligt.
Och så stor var Benranglets auktoritet hos sin vän att, fastän
kapten Lars fruktade det värsta och ej begrep ett dugg, han
liksom lommade av och gjorde som han blivit tillsagd.
Men gång på gång skakade han bekymrad på huvudet i det
han mumlade:
— Tänk, om Benranglet förstör steken, så att den blir
oätbar. Och jag som är så hungrig.
Men leende över kapten Lars förskräckelse sökte
Benranglet ut den finaste leran han kunde se. Så inbakade han
omsorgsfullt den plockade och saltbeströdda fågeln därmed, så
att den täcktes helt och hållet. Gåsen liknade nu ett stort klot
av lera.
Han bar den underliga anrättningen till elden. Det var icke
långt ifrån att tårar stego upp i kaptenens ögon, då han såg
den läckra fågeln så hemskt förvandlad och även Clärchen
och de övriga betraktade förvånade Benranglet och hans
underliga kokkonst.
Men denne slängde helt enkelt gåsklotet mitt i elden så
att gnistorna yrde och makade sedan glöd kring detsamma.
Så satte han sig att filosofiskt röka sin pipa, medan han då
och då vände på klotet.
Så småningom antog leran en gulbrun färg, blandad med
sotet från röken.
— Ja, nu är maten färdig, yttrade Benranglet efter en stund
och pekade på det smutsiga lerklotet.
— Tror du vi ha tänder av järn och magar av stål? Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
