Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - IV. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207’
Tyst red Benranglet vid Nils Brahes sida. Han brann av
begär att få närmare kännedom om de nya orderna, men han
ville icke fråga. Han tyckte att översten kunde vara hygglig
nog att ändå delgiva honom dem. Men Nils Brahe teg.
Uppmärksamt betraktade han virrvarret av galopperande ryttare,
musketerare, pikenerare, artillerister, som sprungo att intaga
sina platser, marscherande troppar som redan hade hunnit
ordna sig, kanoner som körde fram, befälet som sprängde av
och an under höga kommandorop, de fladdrande fanorna,
standaren — allt tedde sig i solnedgångens skymning för hans
blickar som en fantastisk tavla, vilken fyllde hans hjärna med
glädje.
Till slut kunde Benranglet icke hålla sig längre.
— Blir det fältslag i morgon, överste? frågade han.
— Ja, svarade Brahe. Av några tillfångatagna kroater har
kungen nyss fått veta, att Leipzig givit sig i dag och att Tilly
i morgon bittida med hela sin här ämnar bryta upp från sitt
fasta läger vid Möckern för att möta oss. Men tidigt i morgon
marschera vi på honom och slå honom ...
— Bravo! Hur stark kan hans här vara?
— Omkring en trettiotusen man, tror jag.
— Det är ju ungefär som vi: tjugutusen svenskar, finnar,
tyskar, skottar och elvatusen sachsare.
— Jo, om vi få någon nytta av Johan Georgs sachsare. Men
det tror jag knappast. Ståtligt folk är det visserligen. Vackra,
feta, rödkindade män i splitter nya, granna uniformer och
försedda med stora välfödda hästar. Men jag tvivlar på att de
kunna slåss och att vi få stor hjälp utav dem... Tacka vet
jag då våra svenskar och finnar. Magra och seniga äro de,
dräkterna slitna och tämligen smutsiga, hästarna småväxta och
ruggiga — men gäller det, då få allt Tillys och Pappenheims
stålklädda soldater bita i gräset.
— Vid den dånande Tor, överste, ni talar väl!
— De männen äro värda allt beröm, de kunna få, svarade
Brahe. Det är samma folk, som segrande tågat hela Östersjön
omkring, drivit ryssen långt in i Sarmatiens ödemarker, klämt
till polacken och i Preussen, Pommern och Brandenburg jagat
österrikarne på flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
