Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - V. Framåt, min Gula Brigad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216’
troppar darra Hjelm och Stjernstråhle av iver. Varje man i
ledet kramar pikskaftet eller muskötkolven.
Men befallningen dröjer. Innan de kejserliga fyrkanterna
hinna fram till de svenska brigaderna, ha de först att prata en
stund med Torstenson och hans kanoner. Och dessa skräda
icke orden. Läderkanonerna skjuta skott på skott och för varje
skott borras ett djupt hål i Tillys kompakta massor. Och
bakom dessa eldgap vänta lugnt de fruktansvärda gula och blå
gossarna.
— Jag skulle nästan önska att Torstenson hölle käften en
stund, så finge också vi tala litet med dem, brummade kapten
Lars, då han såg Tillys infanteri hejda sig.
— Det skulle också jag, svarade Hjelm, som gått fram till
sin kapten.
Pappenheim företog nu sitt sjunde fruktlösa anfall.
— Men säg mig? frågade Hjelm och pekade åt högra
flygeln. Jag tycker det är besynnerligt att Tilly icke skickat några
fler regementen till Pappenheims stöd.
— Gubben är avundsjuk på sin yngre medtävlare. Han vill
icke giva Pappenheim för mycket tillfälle att lysa. Han vet att
hans officerare nästan hålla mer på den djärve
rytterigeneralen än på honom själv.
— Men slaget kan då gå förlorat för honom.
— Asch! Det tänker han icke. Gubbstuten anser sig
oövervinnelig ... Men han kanske i det längsta vill undvika striden
med kungen. Och där vänder han sig nu mot oss. Och det tror
han skall bli bättre. Potz Tausend! Här ska han få sina varma
bullar, röt kapten Lars och skakade pampen.
Han var alldeles röd i ansiktet den gode kaptenen, svetten
lackade från panna och hals, och nu tänkte han icke alls på sin
gumma och Anna-Lisa och lille-Lars, utan endast på att han
var en svensk soldat som skulle slåss för kung och land.
Luckorna i Tillys fyrkanter fylldes och den tunga massan
rörde sig åter framåt. Men dess häftigare dånade Torstensons
kanoner.
Tilly såg att anfallet i fronten skulle kosta för mycket folk.
— Vi kunna spara de där så länge och först skjutsa undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
