Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239’
vänder sig mot truppen och pekar med sin dragna värja utåt
slätten.
— I galopp! kommenderar han och spränger i väg.
— Håll! Håll! Hjälp kamrater! Hjälp! skriker kapten Lars
så högt han förmår.
Men hästtrampet, vapenskramlet förtaga alldeles ljudet av
hans rop. Ryttarna höra honom icke. Snart ha de försvunnit
bakom en kulle.
— Hjälp!... Hjälp!
När ryttarskaran är borta, faller han gråtande till marken.
Han är utom sig av förtvivlan. Nu är allt hopp ute. De
kanske voro den sista svenska truppen som förföljde fienden. Nu
återstår endast att dö, förpestad av likstank, med värkande
huvud och krossat ben!
Och kapten Lars snyftar så som han icke gjort sedan han
var liten pilt.
Då han åter höjer huvudet märker han, att han stött
omkull den öppnade tennflaskan och att vinet runnit ut, vinet,
det enda som kunnat fördröja hans död. När han åter får
fatt i flaskan, finnas endast några droppar kvar... jorden
har slukat det övriga.
Då greps han av fasa. Tanken stod stilla i hans huvud. Han
sjönk åter ned på marken och blev liggande med slutna ögon.
Solen bränner på himmelen. Hans huvud värker, hans
krossade ben svider som eld. Men ännu mer pinas han av de kva!
som ett sviket hopp ingåvo honom. En utsikt till räddning som
varit honom så nära att han nästan kunnat taga därpå med
händerna.
— Ack, varför ropade jag icke genast! Varför ropade jag
icke! suckade han. Varför tänkte jag icke strax, att det var
svenskar som redo förbi! Det måste ju varit svenskar! Jag
sjufaldige dåre! Det kunde ju icke varit andra än kamrater.
Fienden har ju flytt och vi ha segrat. Varför skulle jag tänka
att det kunde varit marodörer eller kroater i stället för att
genast ropa? Då hade de hört mig. Då hade de hjälpt mig.
Givit mig vin och mat, förbundit mina sår, lagt mig på en bår
och fört mig med sig. Förbannelse över min dårskap!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
