Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VII. Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259’
han ej lossa förrän i sista minuten. Spanjorer äro ett
hämndlystet släkte, och vem vet! — kanske hade han en dolk gömd
någonstädes som kunde passa för Hjelms hjärta.
Soldaterna knogade i sitt anletes svett men ville driva båten
bort från artillerielden. Bakom sig hade de fiendens kulor,
under sig endast ett tunt såll som skilde dem från den våta
graven och framför sig Torstensons kanoner.
Mer än en ärrig soldat kände sig kuslig till mods och
började mumla en bön.
De tyckte situationen var ovanligt ruskig.
— Nej, icke ditåt! Det blir för lång väg och innan vi då
nått stranden, ha vi sannolikt drunknat, ropade Hjelm. Rakt i
gapet på Torstensons kanoner! Det är ginaste vägen. Kulorna
flyga nog över våra huvuden. Så där ja. Hugg i! Raska tag!
Ett tu!... Ett tu!
Och soldaterna måste med bävande hjärtan vända båten
rakt mot de dånande kanonerna.
Spanjoren som blivit befriad från kavlen suckade och bad:
Sankta mäter ... O, madonna ... Sanktus Giacomo ...
Sanktus Hieronymus... Petrofilus. Och en massa andra underliga
ljud på ett melodiskt språk strömmade från hans läppar. Gång
på gång bugade han sig.
De svenska soldaterna betraktade honom med vreda blickar.
— Vräk papisten i floden! Det är han som gör att vattnet
stiger. Vi förgås annars, mumlade de.
— Tyst och ro! röt Hjelm.
Och soldaterna vågade ej knysta.
I ett nu utan att de anade det ringaste stötte båten mot en
sten med sådan häftighet att alla ramlade om varandra i
vattnet på botten av båten.
Spanjoren var som en blixt på benen och skulle hoppa ur.
Men Hjelm märkte det, fick tag i rocken och ryckte ned
honom.
— Lugna dig du! Nu är det icke farligt längre. Du
kommer tids nog i land, röt han, medan han höll honom hårt fast.
Båten hade stött mot stranden. Alla stego ur. Två soldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
