Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VII. Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265’
— Gott. Men först är jag rädd att vi måste binda honom.
Det är nog det säkraste, ty kungen skulle bli mycket ond, om
han lyckades undkomma; och jag skulle kanske få plikta med
mitt huvud.
— Nå väl! Då binda vi honom då!
När spanjoren såg, att rep togos fram och han förstått
meningen med dem, blev han alldeles ursinnig, ögonen gnistrade
på honom och underliga utrop forsade ur hans mun.
— Ja men, jag hava gjort fältherren stor tjänst. Jag hava
omtalat de minas styrka och skansens byggnad. Jag hava
upptäckt fartyg och få belöning i morgon i stället för att bindas,,
vrålade han.
Men alla hans protester tjänade till intet. Dels förstod ingen®
av officerarna hans språk, dels skulle det även, om de
begripit, icke haft någon inverkan.
Efter en kort strid blev han övermannad och bunden till
händer och fötter. Han lades på marken ett stycke från elden
där han låg och vred sig som en mask i en myrstack. Och
under hela tiden vrålade han och tjöt, så att det hördes över
halva lägret.
— Nej, det här duger icke. Vi måste lägga kavle i munnem
på den uslingen, annars får ingen av oss någon nattro,
brummade Hjelm.
— Naturligtvis! svarade Stjernstråhle. Inte får den där
svartingen ligga och tjuta som en skrämd kärring hela natten. Kör
kavlen i käften på honom.
Och med lämpliga medel stoppades trots spanjorens
grimaser kavlen i hans mun.
Sen blev allt tyst. Endast ett svagt oavbrutet gurglande
hördes från platsen där mannen, som i följd av sin lystnad efter
guld gjort kungen och hela svenska hären en så stor tjänst, låg.
Men vad skulle man göra åt honom! Undkomma fick
han-icke på något villkor och låg han och plågades en natt till, var
föga att säga därom. Sin belöning skulle han ju erhålla dagen
därpå, om han talat sanning och visade platsen för de sänkta,
fartygen.
Natten svann. Psalmerna, sångerna och sorlet hade för länge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
