- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
267

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VII. Vålnaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

267’

Röken bolmade i tjocka massor utåt floden för den västliga
vinden och i skydd av dessa vidtogo ingenjörerna
förberedelser för fartygens upptagande. Ställningar ordnades, väldiga
flottar byggdes, hissverk uppsattes och efter en dags strängt
arbete voro de två fartygen upptagna.

Stranden vimlade av officerare och soldater som ivrigt
åskådade ingenjörernas verk.

— Nu kan det ej dröja länge innan vi övergått Rhen och
jagat bort de spanska hundarna, tänkte varje man i hären.

Hela dagen dånade Torstensons kanoner och sköto skott på
skott mot den fientliga skansen. Men spanjorerna besvarade
elden häftigt och flera av deras kulor plöjde djupa fåror i de
svenskes skaror och sträckte mången tapper soldat död till
marken.

Dagen därpå gingo svenskarna, trots fiendens våldsamma
eld över floden och slogo läger på andra stranden.

En afton några dagar senare lågo Hjelm, Stjernstråhle och
några andra yngre officerare och pratade kring en lägereld.
Piporna blossade och elden kastade stora gnistor upp mot den
svarta himmelen.

Plötsligt reste sig Stjernstråhle till hälften. Hans ansikte
blev likblekt och han stirrade framför sig. En rysning skakade
hans kropp.

Hjelm betraktade honom förvånad.

— Vad är det åt dig?

Stjernstråhle svarade icke, bara stirrade framför sig.

— Se! viskade han och pekade ut i mörkret.

Hjelm vände blicken däråt.

Och plötsligt bleknade han också.

— Det är hans vålnad! Han får icke ro i sin grav, viskade
han.

På något avstånd skymtade skuggan av en man. Han var
omänskligt lång och mager och när det fantastiska skenet från
elden belyste hans ansikte såg han ut som en död, vilken vilat
i graven lång tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free