Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I
HJELM TRÄFFAR EN VÄN
Utanför rådhuset vid Königstrasse i Mainz var gatan svart
av folk. Alla de stora spetsbågade fönstren voro klart
upplysta och från dem kastades ett starkt ljussken ut i den mörka
vinterkvällen. Och runt kring burskåpets gallerverk voro fästa
facklor som gåvo en ännu mera festlig glans åt det hela.
Skaror av människor, de flesta, i synnerhet kvinnorna,
maskerade och höljda i vida kappor, strömmade uppför stentrappan
till ingången. Och på båda sidor om denna bildade en
mängd halvvuxna pojkar och flickor, kärringar, gubbar,
fattiga hantverkare med sina hustrur en tät häck, från vilken
anmärkningar, glåpord och skämt haglade över de ankommande
gästerna.
På något avstånd därifrån stod en grupp av tre personer
och betraktade likgiltigt dels de maskerade dels den skrålande
mängden. Det var Benranglet samt Clärchen och kapten Lars,
som nu äntligen sluppit från sitt plågoläger i byn Göbschelwitz
och nu åter slutit sig till svenska hären. Kaptenen var litet stel
i ena benet. Det var den enda olägenhet, han haft av sina svåra
sår. Dessutom hade han magrat alldeles betydligt, men det
kunde väl knappast kallas någon olägenhet. Dock sökte kapten
Lars genom inmundigandet av en god del öl jämte korv och
skinka och höns- och harstek och andra härliga saker snarast
möjligt återgå till sina vanliga proportioner.
— Ty, sade han, komme jag hem i det här tillståndet och
såge ut som ett av Josefs utsvultna nöt, skulle varken min snälla
gumma eller Anna-Lisa eller Lille-Lars känna igen mig.
Hos den vänliga bondfamiljen i byn Göbschelwitz hade
Clärchen jämte en summa pengar lämnat kvar sitt barn, lille
Hezekiel, Brigadens son, men själv följt med kapten Lars för
att uppsöka sina vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
