Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - II. Den långskranglige bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303’
Men högt frågade han:
— Hur kan herr soldaten veta det så säkert?
— Jo, våra officerare mätte den just i går.
— Ack, skulle icke någon av landsmännen vilja vara så
innerligt snäll och gå emot mig ut i strömmen och sedan med
stången draga mig över djupet? Jag skall gärna giva honom en
halv dukat för besväret.
En av posterna kastade av sig kläderna och vadade ut i
floden tills vattnet stod honom till armarna.
— Nå, räck mig nu stången skall jag draga dig över, ropade
bayraren.
— Ack, jag är så rädd att jag skall drunkna, skrek
Benranglet och låtsades vara utom sig av förskräckelse.
— Du är då riktigt en kruka, mumlade soldaten och beredde
sig att simma över till Benranglets sida.
Men detta ingick icke i dennes plan. Han visste nu allt vad
han behövde veta och önskade endast snarast möjligt omtala
sina upptäckter för kungen.
Han sträckte därför ut stången över vattenytan för att
soldaten skulle gripa den och draga honom över men låtsades
bära sig så fumligt åt att han stötte till soldaten. Detta endast
för att han skulle mista lusten att simma över.
Soldaten blev ursinnig, grep stången och drog den åt sig så
häftigt att Benranglet förlorade balansen, ramlade omkull och
satte sig på botten.
— Ha, ha, ha! Bonden dök! skrattade alla soldaterna.
Benranglet reste sig drypande våt om huvudet. Han
låtsades gråta.
— Är du en sådan kärring att du börjar grina för några
droppar vatten och förresten icke törs låta draga dig över
djupet, så må du stå där du står, skrek soldaten och sam i
land.
Och Benranglet var icke sen att begiva sig tillbaka till
stranden.
Så fort han utbytt bondens våta paltor mot sina egna kläder
kastade han sig upp på hästryggen och sprängde i väg till den
kulle bakom vilken kungen och de andra höllo sig dolda. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
