Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - II. Den långskranglige bonden - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305’
Två dagar därefter gingo svenskarna under en mördande
eld över Lech varvid gamle Tilly sårades och dog en vecka
senare i Ingolstadt. Den svenska hären fortsatte sin marsch först
österut till München, därpå norrut mot Nürnberg.
III
DEN TYSTE DRÖMMAREN
I ett av de innersta gemaken på slottet Gitschin satt vid ett
bord en medelålders man. Bordet var överlastat med böcker,
kartor, depescher, men mannen ägnade ingen uppmärksamhet
däråt. Han satt i en stor stoppad länstol med armarna
korslagda över bröstet och stirrade framför sig.
Mannen tycktes vara omkring femtio år gammal. En svart
sammetsdräkt utan prydnader omslöt hans långa, magra
gestalt. De smala vadorna täcktes av svarta silkesstrumpor och
på fötterna hade han ett par tämligen vida, röda
sammetstofflor. Det korta, uppstrukna håret var svart och något
gråsprängt liksom knävelborrarna och pipskägget, över ett par
buskiga ögonbryn, under vilka glimmade två mörka, skarpa
ögon, höjde sig en mäktig panna med djupa fåror. Hyn var
blekt gulaktig och hela ansiktsuttrycket strängt, dystert.
Runt kring väggarna stodo digra hyllor fyllda med böcker,
och mellan dessa hängde kartor, på vilka planeterna och
stjärnorna voro avbildade och deras läge vid olika tider angivna.
På flera bord stodo glober över himmelen och jorden, en mängd
underliga instrument och mellan dessa lågo några väldiga
kikare. I ett hörn stod en svart tavla och på denna var ett
virrvarr av cirklar och streck uppritade. Tjocka mattor betäckte
golvet och framför fönstren voro upphängda tunga gardiner,
som nästan utestängde dagsljuset. Inga blommor, inga
prydnader funnos i rummet. Där var skumt och dystert som i en
gravkammare.
Mannen vid bordet satt försjunken i tankar. Då och då
drog ett hånfullt leende, som gjorde ansiktets hemska uttryck
ännu hemskare, över de smala läpparna.
20 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
